STOCKHOLM den 31 Maj. Det praktiska förståndet oontra det högre juridiska vetandet. Det är allmänt bekant, att öfverallt i landet finnas jordegare, hvars gårdar vid förrättadt laga skilte erhållit i hög grad oformliga egolotter, och äfven flera sådana än nödigt varit. Orsaken dertill är den, att de flesta jordegare vanligen, då laga skifte skall förrättas, önska att helst få behålla den jord, som de förut brukat, och derjemte att icke blifva rubbade från sina gamla boningsplatser. Skiftesförrättaren har då sökt att gå deras önskan tillmötes, oeh följden deraf har ofta blifvit, att de erhållit ej blott oformliga utan äfven flera skiften än skiftesstadgan egentligen medgifver. Olägenheterna deraf inses vanligen icke förrän med tiden och genom dyrköpt erfarenhet. Jordens brukning på det ändamålsenligaste sättet försväras deraf vanligenjoch stängselskyldigheten ökas, andra olä-genheter att förtiga. Dessa omständigheter medföra förluster både för jordegarne sjelfva och för det allmänna, i hvars intresse det ligger. att all jord skötes så ändamålsenligt som möjligt. Men i nu gällande skiftesstadga medgifves icke att faststäldt laga skifte under några vilkor får rubbas. Orsaken dertill är påtagligen, att då skiftesstadgan uppgjordes, hade lagstiftarne ingen föreställning om, att sådana förhållanden kunde uppstå, som påkallade någon ändring af ett faststäldt laga skifte. En sådan föreställning hade dock bort ligga nära tillhands såsom en möjlighet, om i betraktande tagits, att intet menskligt verk kan göras så fullkomligt, att det ej med tiden kan än mera förbättras. Bör lagen mot en sådan förbättring lägga hinder i vägen? Visst icke. Tvärtom — laen bör icke i något fall lägga hinder mot örbättringar, då ingens rätt deraf förnärmas. : Inseende riktigheten häraf, har chefen för landtmäteriet i det förslag till förnyad skiftesstadga, som han utarbetat, hemställt att faststäldt laga skifte skall få rubbas genom nytt skifte (d. v. s. ändras, följaktligen göras ändamäålsenligare och beqvämare), såvida alla, hvilkas rätt dervid är i fråga, om sådant åsämjas. Men ehuru praktiskt och principielt riktigt detta förslag än är, så har det dock, enligt ett meddelande i 4:de häftet af hr Naumanns tidskrift för lagstiftning (pag253), väl förordats af fyra justitieråder — nemligen hrr Cramer, Wretman, Naumann och Hofisten — hvaremot tre justitieråder — nemligen hrr Hoffstedt, Iggeström och Carlsson, ?hafva funnit anledning ej vara att frångå den hittills följda grundsats, att i behörig ordning verkstäldt laga skifte finge genom nytt sådant skifte rubbas, äfven om delegarne voro derom ense. Om vi icke i tryck inhemtadt detta yttrande, så skulle vi ha betviflat uppgitten derom, ty kan man tänka sig något orimligare, än att vilja hindra egare af jord att få denna på egen bekostnad delad på bästa sätt, då de derom äro ense? Ar ett laga skifte, som vunnit fastställelse; en så helig förrättning, att den aldrig får rubbas, ; och att lagen skall lägga hinder derför? Skola jordegare, emedan deras företrädare, kanske för 30 å 40 år sedan, låtit ett laga skifte vinna fastställelse, allt frament af lagen tvingas att årligen göra föruster genom en skiftesläggning, som befinnes oformlig och för en bättre brukning af jorden hinderlig? Icke mindre märkligt är, att då de tre justitieråden så strängt bålla på den hittills följda grundsatsen? om orubbligheten af ett faststäldt laga skifte, så upplyser hr Naumann i en not, att denna grundsats icke alltid varit följd. Då så är förhållandet, kan meningen vara, att samtlige jordegare i ett skifteslag, som åsämjas om nytl laga skiftes förrättande, skola genom särskild ansökan hos K. M:t förskaffa sig rättighet att förfoga öfver sin egendom? Kan en sådan ansökan i nädeväg beviljas, hvarföre icke då genom lag medgifva samma rättighet, när åtnjutandet af den beror derpå, att samtlige jordegarne skola vara om ätgärden ense? Tian ctawa hamnfyllina defrågan