tslag och det lösliga resonnementet i hof;s ittens dom. Man skulle vara böjd antaga (ln ut hofrätten alldeles icke gitvit sig tid att ga närmare kunskap om rädhusrättens movering, och om den k. förordning, som inehåller de allmänna grunderna för hyposkslöreningars framtida verksamhet. Ty uru annars förklata att hofrätten alldeles srbisett det att nämnde törordnings 21 och ch 24 68 uttryckligen särskilja ej blott mellan föreningar, bildade före och efter hyoteksbankens tillkomst, u.uv älven mellan de lhka delegare-kategorier, hvilka förefinnas nom hvarje hypo eksförening, som blivit nldad före, men sedan vunnit inträde i hyvoteksbanken? Om holrätiens dom skulle bli beståndande ych betraktas som et: prejudikat, så inträfar, för ait nu ensamt halla Oss vid den skånska hypotekslöreningen, att dess nya lelegare, som naturligtvis utgöra flertalet. vent emot den äldre afdelvingens, kuvna efter godtfinnande förtoga öfver den at den äldre afdelvingen, genom ärliga tillskott bildade reservfonden och öfver den fastighet som samwma afdelning förvärfvat sig längt innan den nya afdelningen bildades och i hvilka tillgångar denna icke har nägon andel. Anlag — hvilket är sannolikt — att åtskilliga del oare iden äldre atdelningen, när de lån, som dessa uppburit, till fullo blifvit lqviderade, ur föreningen vilja utgå, hvilket ä. deras lagliga rättighet, — skola de då kunna förvägras utfå sina andelar i den reservlond, till hvars bildaude de bidragit, skola de icke ätvjuta godtzörelse för den andel i den fasughet som för deras medel inköpts? Ty det beror på rättskänslan hos den nya aldelningen, som eger röstöfvervigt, och hvilken, enligt hofrättens dom, blivit berättigad, att, utan inskränkning i föreningens öfverläcgningar och beslut deltaga, och således är oförbindrad att ötver den äldre afdelningens särskilda rättigheter förfoga. Till sådana inkonseqvenser leder hofrättens dom. Vi tillägga att genom denna dom, om den skulle vinna laga kraft — har den kapitalfond, som cen äldre afdelningen eade den 1 December 1861, och som då utgjorde 299,598 ri 13 öre, (här inbegripea löreningens fasughet upptagen till 111,387 rdr) prisgilvits ät delegarnes i den nya aldelnvingen godifinnande, ehuru de, säsom ofvan nämnts, icke med ett enda öre till samma fond bidragit. Antagligen blir hofrättens dom dragen unser K. M:ts pröfning. Pn OO I ng pA es