I 4 I delningens medverkan, törst och främst Hvem RM TE fe Vidare förkastades ett af den förre väckt ingarnes lånevörelse, hade till töljd, att å dessa underor: nades hypoteksbanken upptodo inom hvarje dittills bildad förening vå bolag, ett äldre och ett yngre, det förra estäende af de jordegare som ingätt i föredel ingen före, och det senare bestäende af lem som ingingo i föreningen efter hypoeksbankens bilda de. Att dessa begge afdelningar, eller bolag nom samma förening lätteligen kunde tå ich äfven skulle hatva skiljaktiga, till och ned ganska stridiga intressen låg i sakens natur och har äfven bekräftats af erfareneten. Om — hvilket ju är ganska möjligt — let äldre och primitiva bolaget bedrifvit in lånerörelse ofördelaktigt, och vidtagit åtvärder, som kunde medföra förluster, så 8X vorde det yngre, sedermera tillkomna boaget, derat icke drabbas, d. v. s. icke förynigtas att i sådan förlust deltaga. Och, ikaledes omvändt, derest det äldre bolaget vedritvit sin rörelse väl, och t. ex. bildat n reservfond, inköpt fastighet till kontors: okal eller dylikt, så kan det yngre bolaget, som dertill ej bidragit, icke heller i dessa förmåner vinna delsktighet, såvida icke ymsesidig ölverenskommelse i begge fallen rättades. Dessa omständigheter påaktades också vederbörligen af dem, som uppgjorde, och ätven al K. M:t, som utlärdude 1861 ärs förordning angående grunderna för hypoteksförenivgars bildande och frumtida verksamhet. Derföre stadgades i 21 , beträffande förening bildad före nämnde tid, att de medel, som till sädan förening inflyta i och för liqvider af, eller såsom inbetalningar på äldre lån, dem föreningen i eget namn upptagit och för hvilka den allena ansvarar, äfvensom i fråga om medel, som af i föreningen redan befintliga icke-låntagande delegare inbetalas, samt medel som till dess reservfond höra, må det forblifva vid hvad i -ådant afseende i det för föreningen gällande reglemente nu är stadgadt?. Till yttermera säkerhet stadgades vidare i 24 att dereglementen, som för redan bildade hypoteksföreningar blifvit uppgjorda och fastställda, kom a att fortfarande tjena till inkttagande i allt; som rörer förvaltningen af de angelägenheter, hvilka med de ul de-sa föreningar hittills upptagna lån stå i sammanhang; men i hvad avgår den upplänivg, som af deras ändamål hädanefter påkullas, och för hvil: en de, på sått törordningen om hypoteksbanken föreskrifver, böra såsom delegare i denua bank ingå, gälle älven iör dem i alla delar til etterrättelse, hvad här ofvan i fråva om hypoteksföreningars bildande är stadgadt?. Deuna expos ha vi ansett nödigt förutända, emedan det är förbiseendet al den författningsenliga tillvaron af ett äldre och ett nyare bolag inom skänska hypoteksförenivgen, så snart densamma ingick i hypoteksbanken, som förauledt den tvist mellan löreningens delegare, hvilken nu dragits under domstolarnes pröfning. Kändt är, alt så snart hypoteksbanken blet organiserad och utsigter yppades att genom den erhälla kapitaler för okad lånerörelse i bypoteksföreningarne, tecknade sig ett stort avtal jordegare såsom delvgare i desamma, äfven af det skäl att lånerätten betydligt utsträcktes. Det berodde likvi st på hvarje hypoteksförening att bestämma om den ville ingå i hypoteksbanken såsom delegare. Eudast inom den skånska föreningen uppstod i detta iall skiljaktiga äsigter; men vid hällen bolagsstämma den 2 September 1861 beslöts, genom omröstning med 469 röster mot 307, att föreningen skulle säsom delegare i banken ingå. Att en så stor minoritet i denna fråga kunde uppstå, härledde sig tvifvelsutan derifrån, aut bland denna minoritet förefunnos ätskilliga jordegare, som icke voro i behot af nya lån på sina fastigheter, och hvilka töljaktligen icke ville såsom del gare i det uya bolaget ingå, hvarjemte möjligen någon fruktan hystes för följderna ar den ökade skuldsättningen. ; Vid ett följande sammanträde den 2 Juni 1862, ej allenast med föreningens äldre deljegare, utan äfven med dem, hvilka tecknat sig för delaktighet i län med förlag ar hypoteksbanken, yrkades att dessa begge aftdelningar gemersamt skulle atgöra gamla och nya afdelninvgens angelägenheter; deremot protesterade kammarherren OC. A. Trolle och ryttmästaren OC. J. Schwerin, förbehållande den gamla afdelningen rättighet att ölver densammas angelägenheter ensamt besluta. Detta yrkande blef dock vid anställd votering, hvari begge afdelningarnes delegare tillätos deltaga, törkastadt. Derefter beslöt den sålunda tillkomna majorneten vidare, att de vid föreningen anställda tjenstemännens löner skulle höjas med tillhopa 3500 rdr ärligen, Vid ny bolagsstämma den 1 September samma är beslöts genom den nya afvissa flillägg i det för föreningen den 28 Juli 1854 utiärdade reglemente. — Bland — 2 (fo Ae e me mö 3 Pn M HrY3 rr få np mm FA TA DM I dessa var det al siörsia vigt, att ehuru) hvardera afdelningen borde för sig bibehälla sin särskilda verkstunhet, så skulle dock föreningens samtlige delegare tillhöra ett mensamt förvaltas, et beslut, som dock up-: penbart swidde mot 21 och 24 6S i den ofvan äberopade k. förordningen. -Dernäs: förkastades två af kammarherren Trolle och frih. Schwerin väckta förslag, dels att det förut fattade beslutet angärude gemensam handläggning ul töreningens angelägenI heter skulle upphätvas, och dels-atvi en koI mite skulle nedsätvtas för ordnande af de särskilda afdelningarnes inbördes ställning. i törslag om verkställande af en utredningar gamla bolagets ekonomiska ställning och af andra i sammanhang dermed stående ämnen, och slutligen beslöts att bevilja direkiionen decharge för dess förvaltning för året) 1861, ehuru en al revisorerna öfver nämnde års räkenskaper mot förvaltningen gjort åt-: skilliga anmärknvingar1). Att alla ofvan nämuda beslut tillkommo genom delegarne ! i nya afdelningen torde knappt hehötva pärvolrac och samma bolag och deras angelagenheter ge ;