tofvade på japanska regeringen, det lyckades nr Harris, lord Eigin och baron Gros. sändeud trån Amerika, England och Frankrike, att f den motsträfviga regeringen erhålla de för ta egentliga handelstraktaterna, hvilka sedan Ar tre århundraden undertecknats med detta and. De för handeln vigtigaste artiklar uti dessa raktater voro: att diplomat:ska agenter ega rät: ighet vistas i Yeddo och att resa ölverallt i Jajan samt att konsulater skulle få etableras i alla lamnar., öppnade för handeln; att städerna och iamnarne Hakodadi. Kanagawa och Nagasaki kulle öppnas den 1 Juli 1859; hamnen Neegata ller någon annan hamn på vestkusten afön Nison skulle öppnas den 1 Januari 1860 och hamren Hiogo den 1 Januari 1863. I förstnämnde iamnar ega undersåter af de traktatunderteckvande staterna att bosätta sig, köpa tomter, köpa ler bygga hus och magasiner etc. Den 1 Januari 1862 skulle Yeddo och den 1 Januari 1863 Osaka öppnas för utländningar, men endast till idkande at handel. Allt utländskt mynt skulle gälla i Japan vigt ör vigt. Men dessa fördragsartiklar ha ej på långt när uppfyllts; hittills äro endast hamnarne Hakodadi, anagawa (Yokohama) och Nagasaki öppnade ör handeln. Under en stor del at året 1863 och n del af 1864 kunde ej någon europeisk miniter residera i Yeddo; utländskt mynt tages ej ör motsvarande vigt i japanskt mynt. Japanska regeringen anhöll om uppskof med öppnandet af hamnarne Neegata och Hjoga samt städerna Yeddo och Osaka. på den grund att folket ej ännu vore beredt på så stora förändringar. Flera mord, anfall och mordbrandsanläggningar å curopciska legationsbyggnaderna ha under de få år, som förflutit sedan undertecknandet af fördragen skedde, gjort europernas ställning i detta land mindre säker. Bland dessa ogerningar må nämnas: mordet å en otficer och två ryska matroser i Yokohama i Augusti 1859: mordet å franska konsulns tjenare i Yokohama i November 1859; mordet på engelska ministerns tolk vid legationens port i Yeddo den 29 Januari 1860; franska legationsbyggnadens brand samma afton; mordet på mr Henskin, sekrete rare vid amerikanska legationen. den 14 Januari 1861, förötvadt på öppen gata i Yeddo; attacken på engelska legationen i Yeddo natten emellan jen 5 och 6 Juli 1861; mordet på två engelska marinsoldater, på vakt utanför legationen. den 26 Juni 1862: mordet på mr Richardson på: vägen mellan Yokohama och Yeddo i September 1862; niordet på franska löjtnanten Camus i Oktober 1863, samt uppbrännandet af alla utländska legationsbyggnaderna under våren samma år. och nu sednast mordet å major Baldwin samt löjtnanten Bird (at det 20:de engelska lirieregementet) den 21 sistlidne November vid Kamakura, nära Yokohama, äfvensom en kort tid derefter mordet på två franska matroser i Yokohama. — Fastän denna lista är stor och oroväckande, vore det orätt att derutaf sluta till att japaneserna äro ett grymt folk, beredt itt be gagna sig af alla medel för att dr fva utländningarne ur landet. Japans gamla lagar förbjuda vid dödsstraff hvarje utländning att sätta sin tot inom landets gränser, och folk.t är uppfostrad att betrakta alla andra naioner med förakt: dess stolthet fordrar. att hvarje liden skymf skall aftvås med blod. Tager man å ena sidan dessa omständigheter i betraktande och å den andra det ohöfliga och förolämpande sätt, hvarmed landets invånare blefvo bemötta af de äfventyrare (många afskummet af sitt eget land). hvilka. liksom roffåglar, begagnade sig af Japans första öprnande. icke för att egna si åt handel, utan åt plundring, ty annat namn kan man ej gifva den olagliga guldexport. som de första måna derna etter landets öppnande för utländningar. egde rum; tager man vidare i betraktande allt det öfvermod och ofog, hvartill berusadt euro: peiskt sjöfolk gjorde och gör sig skyldigt, så kan man lätt inse att allt detta ej var egnadt attingifva japaneserna en högre tanke om vår civilisation. än den de förut egde; ja, man mäste när stan förvånas öfver, att begäret att hmnas lidna skymfer icke förorsakat ändå mera blodsutgjuteise. Det vore emellertid orätt att säga, att de enroper, som fallit ofter för japansk hämnd. varit sjelfva vållande dertill; men man bör ej förundra sig öfver. att hos ett halfeiviliseradt folk sådana åsigter följas. som: Jag har blifvit förolämpad af en utländning, dertör skall jag ocksa hämpas på en sådan. Likväll trots det förut omnämnda utmanande uppförandet ä europeernas sida, torde högst få af ofvannämnde brott ha blifvit framkallade at hämndbegär. åtminstone torde alla attacker och hvarje mordbrand å Jegationsbyggnaderna böra tillsknfvas det konservativa partiet i Japan. Det som isynnerhet synes tala för denna förmodan, är att under samma tid högre japanska embetsmän, till och med regenten under Tycoonens minderårighet. litvit mördade. Men också kan det ej nekas — fn om mer 4 att 1858 års traktater framkallat början till en enomgripande revolution i Japan. De ha skilt eodalprinsarne i två partier: de, hvilka önska en fullkomligt fri utländsk handel, och de. som vilja återvända till det gamla systemet af kom lett isolering. Det förstnämnda partiet, mest bestående at de prinsar, hvilkas territorier ligga utetter kusten, med hamnar tjenliga för handeln. inser de stora materiella fördelar, som komma dem tillg)do genom en fri och obegränsad handel. Det andra partiet, bestående af dem, hvars territorier ligga i det inre at landet, äfvensom al många bland de fattigare Daimios, anser sig genom handelstraktater med utländska makter na allt att förlora och ingenting att vinna. De inse nemligen redan, alt genom handeln kommer den j Japan föraktade handselsklassen att resa Sig: att genom det ständigt växande tilloppet af eu ropåer. skall den europeiska civilisationen komma att sprida sig och så småningom undergrätva det inflytande, som de under everldliga tiier egt ölver de andra klasserna. Dessutom klaga de starkt Stver de höga priser, som den utländska handeln förorsakat. Båda dessa partier cga dock ett ge Mhensamt: missnöjet med Tycoonens regering Det förstnämnda partiet ser med oblida ögon att regeringen i fördragen endast öppnat Tycoonen tillhöriga hamnar, hvarigenom han ensam upp: bär den direkta handelsviusten; det andra par tiet åter förlåter icke regeriagen utt hön afvikit från isoleringssystemet. Med sådana elementet: till miss wöje, kan man icke förvåna sig ökver de stridigheter, som inträffat inom landet. äfvenson den osäkerhet och ombytlighet, som visat sig ho: Tycoonens regering i dess relationer med främ mande makters sändebud. Den ena dagen be viljas koncessioner åt handeln, den andra läggas alla slags hinder i vägen dertör, allt ettersom re geringen befunnit sig under det ena eller andr: partiets inflytande. Det kan dock ej vara tvit vel underkastadt, hvilketdera partiet som kom mer att segra; men likväl kan man ej annat är med bekymmer tänka på de stora skakningar som 1858 ärs traktater under ännu någon tic komma att förorsaka. De krigsoperationer, son företagits af europeiska eskadrar i Japan unde åren 1863 och 1864. nemligen vid Kagosima det 15 och 16 Augusti 1853 och vid Simanasaki det 5, 6 och 7 September 1864, ha ej varit rik ad mot japanska regeringen, utan emot enskild Daimios, för mandet af ekymfer. som de elte dess undersåter tillfogat europriska flaggor. An ;-ledningen till affären vid Kagosima var prinsen af Satsuma. vägran att uppfylla, de fordringar en -gelska sändebudet gjorde. säsom skadeersättnin för mordet å engelska undersåten mr Richardson mördad af några bland prinsens krigsfolk. De var en elldeles enskild sak. som ej hade någo med handein att göra, och prinsen af Satsum hade redan då visat sig som en af de liberalast Daumes I Japan och gör rätt stora affärer me utländska köpmän i Nagaseki. Vid Simonasak FA mmm var ftörhållandet annorlunda. Prinst