sar från utgående fartyg, fogat anstalt derom, , samt stt kuttrar för berörda ändamål ständigt finnas fram att tillgå, samt att kostnaden för landsättning llisto af lots med deras biträde blifvit bestämd till I afler f sterling. åN f Mötet rörande Nybroviken, som var utlyst att hållas i går e. m. kl. 5, såga bivistades af ett så stort antal medborgare af I exp alla samhällsklasser, som den rymliga lokaberg len, Berns salong vid Berzelii park, kunde gar mottaga. Förhandlingarne öppnades å inP bjudarnes vägnar af hr August Blanche, med följande af lifligt bifall ofta afbrutna yttU rande: häll Sällan sammanträdde medlemmar af ett lom samhälle för en sak sådan som denna. Det gäller här icke ett verk af menniskoX hand, utan en skapelse af naturen, ett aflför hufvudvilkoren för Stockholms välbefinnande l del och, man kan väl säga det, en af hufvudlige orsakerna hvarföre hufvudstaden lades här prö och icke annorstädes. När Birger Jarl såg ) ga en stor insjö kasta sig ut i saltvattnet melök lan sju holmar, bildande lika många strömI und mar, såg han deruti alla vilkoren för ettlden stort samhällslif, för handel och industri, ordi trefnad, helsa och behag. Han tänkte sig )full dessa holmar bebyggda och medelst broar I Fal förenade, och när han öfverblickade de Oss stora jordområdena deromkring, kunde han illu: icke gerna befara någon brist på byggnadslar tomter. Men aldrig kunde han tro, att folk Islag skulle bygga i sjön, så länge man hadede. land att bygga på, eller att, i samma mänlga folkrörelsen utbredde sig, man skulle göra lstö; den stora insjöns utlopp allt smalare och lan smalare. Omöjligen kunde han föreställa sky sig att de flesta af de friska lefvande vatlan ten, han då såg, skulle i en framtid för X vandlas till döda osunda träskmarker och M att, sedan man inkräktat på det söta vatt-för net, man äfven skulle inkräkta på det salta jutf och slutligen sätta kronan på verket genom ski att fylla ut en hel vik. Jag vet icke hvad iP han tänkte om de svenskars förstånd, som, lefde på hans tid; men det tager jag för lar gifvet, att han icke kunde drömma om att la; efterkommande skulle med ett sådant oför) af stånd behandla hans verk. Och detta oförde stånd utan like, det har man icke ens för J2n intet. Man måste betala det med flera ie hundratusen riksdaler. Det är riktigt konI junktur för oförståndigt folk. vu Från denna sal ha vi icke långt till Nybrovi viken. Man kunde nära nog höra hur man vräker sten och grus i dess vatten. Den d, stackars Nybröviken har dock icke gjort de vederbörande det ringaste ondt. I mängalbe Herrans år var han en glad och beqvämlm hamn för de folkrika stadsdelar, som gränsa Ni dertill. Der var plats för farkoster af alla K slag: passagerarfartyg och vedskutor, spelM joker, och båtar med landtmannavaror. så Der lågo ofta stora skepp, som lossade eljen ler lastade vid dess stränder, och de lågo tv tryggt på tjugo fots vatten, ja här och der 2A till och med på sjuttio. Man skulle tro att ? sjuttio fot borde vara ett oöfvervinneligtae hinder för dem som förvandla vatten till de land. Men så är det ej. Ibland skyr men-st niskan intet medel och frågar icke efter hvad hon kostar på sig. Gifve Gud, att pe hon alltid vore lika benägen för uppoffrinM gar, när det gäller något nyttigt och godt! Ita Jag vet icke hvilken rörelse gripit er,d mina herrar, när ni vandrat öfver den nuld ruinerade Nybron och kastat en blick 8 öfver vikens numera så ruskiga stränder. 1; Men det vet jag att hvarje gång jag närmat a mig denna trakt, har jag med möda kunnat o hämma mina tårar, vid äsynen af detta elände, dessa jordmassor som man kastat i sjön. Ofta föreföll det mig som om den svarta jorden höjde sig öfver någon som suckade derunder. Men den, som suckar i dag, skallien framtid hämnas — hämnas 2enom de osunda ångor som äro ifna följder af vatten som lägges igen och hvaraf vi mången afton ha en försmak i den park, h der vi nu befinna 053. Jag påstår dock ej att hufvudstadens styrelser med flit gjort Stockholm ondt. Största felet ligger deruti, att det icke funnits någon ordentlig plan, någon förståndig bygg: ; nadsordning. Den enskilde har obehindradt fått följa sin smak och sitt intresse, och ingen har tänkt på att äfven det allmänna har sitt intresse och sin smak och att hvad det allmänna förlorar blir förr eller senare ärven den enskildes förlust. Man kunde blott genom ett enda exempel visa Stoekholms öde i detta fall. Jag har en sjögård som jag vill utvidga, ty det är en stor fördel att ha stor sjögård. Jag begär hos vederbörande att få fylla ut i sjön och jag får det. Ingenting var i äldre tider lättare än det. Detginge välan om endast jag fi. det. Men nu vilja mina grannar till höger och venster också ha större sjögårdar och de som bo på andra sidan sjön vilja det med, ochhvad de vilja, få de, och en vacker dag ha vi ella lika stora och präktiga sjögårdar, men — ingen sjö. I stället för att ha hamnen midt för näsan, måste vi nu springa flera hundra alnar för att finna den; i stället för att från våra fönster ha den vackraste utsigt öfver ett lifligt vatten, ha vi nu en stenlagd mark med några stela rader af trän. Men detär icke slut med det.: Nu komma så kallade sakkunnige män, eller de som-ha stadens alimänna arbeten om hand, idel friska vil jor, som vilja förtjena pengar och odödliget. I stället för att hämma ofoget och söka verka för att återge hvad vi förlorat, hvad göra de? Jo, de ropa högt: Nu är det inte värdt att. hushålla på pussarne vi ba qvar, utan låt oss lägga igen alltsammans, så blir det åtminstone ett system. Och ett system blir det och det så grund: ligt, att vi en annan vacker dag också he en sjöstad — utan vatten. Hur liten uppmärksamhet man egnar dy lika vigtiga angelägenheter ser man jemvii af den hya kommunallagen, hvilken anbe faller tillsättandet af nämder, såsom fö fattigvård; sundhetsvård m. fl., men ick vet af någon nämd för byggnadsvård, jus det som man kanske mest vore i behof af eller en styrelse med särskildt åliggande ocIl Tenor nåt ot AR ms HH Ar Fr RR