it i Long?4 frågade skåningen. d Petter såg forskande på mig med sitt enals ga. Hva ä det I sijr? frågade han till-lt aka, e Jaug franar om dau vaurit i Long??In Potal språkförbistring. Jag är för ögon-d licket ej heller nog klyftig för att redaln len trassliga härfvan, men slutligen komli ner jag underfund med att Long är enlii tad i ?Skaune4. SAha, Lund!? utropara ag, och min skåning nickar. f Jag upplyser Petter, som icke är hemma geografien, derom samt att i Lund finnes ( n akademi, och mycket förvånad öfver, mn tt der också finnes en Stocken der storhk kola? genmäler han: Näggu, der ha alg ulri vart!? o Hvad min skånska reskamrat angår, så!n var han besökt Stockholm, för att utverka l illstånd för sin församling att kalla enF rde profprest; emedan församlingen ickelt vill ha till sälasörjare någon af de tre,å som de högvördige konsistoriales uppsatta vå förslag, utan enhälligt förenat sig om!t utt kalla denne fjerde. a Jag vill icke vidare trötta med beskrif-e ningen om mitt ressällskap. Jag skådar ut! senom fönstret. Vädret är vackert; solen! olickar emellanåt fram ur de gråa molnen, och rimfrostens fina kristaller glittra på del: S l 1 1 q Ir I 1 f leraf rikt besatta träden. Tåget stannar, xonduktören öppnar dörren samt svarar på min fråga om han kan upplysa huru länge vi få uppehålla oss här: Gerna, fem mimuter!4 Hvilken artig konduktör, tänkte ag; min det är ett misstag — stationen neter Järna?. Varnad af föregående jernvägsfärder, gör jag mig underrättad om huru längt banan ir klar söderut åt Malmö och får veta, att till Jönköping intet hinder förefinnes. Jag frågar å flera stationer och får ungefär enahanda c svar, hvarföre jag anmärker, att det nästan t vill synas, som man upphört med det hit! ills följda isoleringssystemet distrikten emel-s an. tt leende af stationsinspektorernal ekräftar min gissning. Äfvenså tar jag) här och der reda på hur stationsuren gå. I De befinnas precisa. Härunder händer mig å ett par ställen, derjag, stående på plattS ormen, jemför min klocka med uret på! stället, att stationsinspektorerna med en! : t l ( 1 l i N ! ; : I 1 j 4 viss ironisk ton fråga mig: Nå, går inte klockan rätt i dag heller? Hvad befalls? SÅhjo, jag frågar bara; tidningarne ha nu på sista tiden haft så mycket attan-! märka 1 detta fall.? Jag anar, att jag är igenkänd. Jag reser alltså icke incognito. Vid en station fick jag se ett för mig alldeles nytt spektakel — några personer kommande ulåt banan, liksom flygande fram. Jag såg att börja med ej det fortskaffningsmedel, de begagnade, emedan når : gra låga snödrifvor stängde utsigten öfver sjelfva skenorna. Men då de kommo närmare, observerade jag att de stodo på en liten vagn. ÅAkdonet kallas dressin, och begagnas af baningeniörerna för utflykter: utåt jernvägen. Maskinen vefvas fram af fyra personer, och framilar med en hastighet af ända till 2!2 mil i timmen. En resa till det inre af Småland med blandadt tåg är ganska långtrådig och tids-. ödande; ty dertill åtgå tre dagar. Första nattqvarteret togs i Hallsberg, och der mådde jag som en Sprins i en bagarbod?, inloge-. rad hos en fru som bakar. Jag fick mig en liten nätt kammare, en god säng, en enkel anrättning om qvällen, och kaffebord . om morgonen — allt för det orimligt goda : priset at 1 rdr 25 öre. En sak, hvarpå uppmärksamheten ofta förut blifvit fästad, förtjenar nu att så mycket mer beaktas som så många olyckor på sednare tiden inträffat, och ännu flera anbud till sådana yppats på jernvägarne, nemligen . den, att icke passagerarne på något sätt, om fara är för handen, kunna gifva detta tillkänna för lokomotivföraren. Jag tror att en simpel signallina, anbragt utanpå vagnarne under taklisten och löst uppkastad på uppsatta krokar, hvilken ginge fram till lokomotivet och der stode i förbindelse med en anbragt vanlig ringklocka, skulle göra tillfyllest. Mången o!ycka skulle derigenom kunna förekommas. Deremot torde anmärkas, att kitsliga personer möjligen kunna roa sig med att rimga derpå och stoppa täget, ett argument som synes mig mycket svagt. Sällan reser någon passagerare ensam i en vagn, och ex okynnig person skall sannolikt icke i närvaro af andra blottställa sig för en dylik skam; och om något all varsamt ansvar stadgas för, att signal icke får gifvas annat än då verklig fara hotar, skall man också undvika allt missbruk deraf. Trafikstyrelsen lärer nyligen profkört ett kungligt tåg, hvarå en signallina var anbragt, för att då furstliga personer resa på jernvägen sätta dem i allt möjligt oberoende at försynen, hvilken Stockholms stadsfullmäktige nyligen hemburit sin tacksamhet för en hög persons räddning. Andra menniskors lif och lemmar ha också någo! värde, åtminstone för dem sjelfva och merendels äfven för deras anhöriga, och åtgärden borde kanske utsträckas äfven till de ordinarie tågen, helst då ändamålet kan vinnas genom ett så enkelt medel. Jag fäster härvid så mycket större uppmärksamhet, som jag under rk ande dagsresa från Hallsberg till Jönköping kom i sällskap med en ganska sakkunn g person, tillhörande jernvägen, hvilken visste omför mäla åtskilligt, rörande tillbud till jernvägsolyckor, som icke varit af allmänheten kända. Jäg förbigår dessa berättelser, emedan tillräckligt blifvit skrifvet om dylika saker förut. På tal om lokomotivförare och deras maktpåliggande plats, anmärkte min sages man olägenheten för dem af, att jernvägsstyrelsen icke förser lokomotivförare med goda ur, så mycket nödvändigare, som hvarken tideller hastighetsmätare finnes å lo komotiven. Sjelfva hafva de visserliger klockor, men ces a äro för det mesta af då lig beskaffenhet, så att de tidt och ottv stanna eller komma i olag, och då får 1okomotivföraren i natt och mörker köra lång: vägar utan att rätt veta tiden, helst sta tionsuren ibland stå eller gå orätt. Vidå Herrljunga t. ex. hade klockan under der sista svåra vintern i flera dagar stält pi Qa4s utan att derna brist afbielots. Min)