BLANDADE ÄMNEN. Också en björnhistoria. Hvem kände ej gamle gubben Wassberg i Smedjebacken! — Han var eljest vida beryktad och allmänt omtyckt för sina många historier. Se här en af dem: Uti Grangärdes socken i Vesterbergslagen fanns fordom en stångjernssmedja kallad Grängeskogs smedja, emedan den var belägen i skogen vid ett vattendrag. Den begagnades blott vårtiden, då tillräckligt vatten fanns, men stod under sommaren obegagnad. Boskapen från byarne i grannskapet betade deromkring och hade för vana att ingå i smedjan, hvars port öppnades inåt men igenföll sedan af sig sjelf. En dag infann sig en björn och eftersatte en ko, som i förskräckelsen tog sin tillflykt till smedjan med nalle så tätt efter sig, att äfven han inkom. Förbluffad att se sig innestängd, sedan porten igenfallit, förgäter björnen att anfalla kon och börjar i stället se sig om huru han skulle komma ut igen. Under dessa funderingar märker han en dagöppning under taket och vill på stången, som der utgick till pådragsverken, klättra ut; men nu hände sig ej bättre än att nalle med sin tyngd drog upp vattenluckan, och som vatten samlat sig 1 dammen, sättes hjulet i gång och stångjarnshammaren börjar smida för full räckgång. Missbelåten med denna musik söker björnen att hejda hammaren och få den att hålla sig stilla, men får under arbetet dermed tassarne som oftast emellan hammaren och städet och på detta sätt det ena nypet efter det andra. Ursinni deröfver anstränger han sig ännu mera, men me samma påföljd, och slutligen så bultad att hans tassar blefvo obrukbara och drypande af blod måste han öfverge arbetet. Folket i närmaste by, dit hammarslagen hörts, infinner sig för att efterse hvad som var å färde, och får der se nalle, som slickar de blodiga ramarne, och kon, som förskrätkt inkrupit i ett hörn af smedjan. Medtagen som björnen var, blef det ej svårt att gifva honom sin bane. (Sv. Arb.)