i det nyss anförda k. brefvet att kungörelsen den 31 Okt. 1829, enligt sitt uttryckliga innehåll icke hade någon tillämplighet på insockne-hemman, afsöndrade från säterier före den 6 April 18107, är fullkomligt oriktig, enär det just är, beträffande hemman af denna kategori, som nämnde kungörelse uttryckligen? -föreskrifver att insocknefriheten, genom afsöndringen, förlo rats. EK. M:t har nu, med frångående både af föreskriften i förstnämnde kungörelse och af sina förut på samma kungörelse grundade beslut i tvister af enahanda beskaffenhet, samt i strid med samma kungörelse, tilldelat ett hemman (Myrekulla), som före 1810 afsöndrats insocknefrihet. Derigenom har oftanämnde kungörelse blifvit upphäfd. Men dertill är K. M:t utan ständernas hör. nde icxe berättigad, enär det gäller en statsinkomst, som icke utan ständernas medgifvande kan efterskänkas — en åsigt, som K. M:t också 1828 respekterade, då till ständerna hänsköts frågan om insocknefriheten å afsöndrade hemman skulle fortfarande åtnjutas eller vara förlorad. Det var först sedan ständerna härom yttrat sig, som K. M:t, i enlighet med deras beslut utfärdade 1829 års kungörelse. Om nu det sednast, af statsrådet Bredberg kontrasignerade k. brefvet skall betraktas som ett prejudikat — huru skall K.M:t härefter förfara ifall — såsom ganska troligt är — alla de egare af insockne frälse-hemman, afsöndrade före 1810, och hvilka på grund af K. M:ts förut meddelade beslut, med stöd af 1829 års kungörelse, blifvit frånkända insocknefriheten, nu, med åberopande af det sist utfärdade k. brefvet (om hemmanet Myrekulla) påyrka att blifva tillerkända insoeknefriheten? Skall K. M:t då förklara, utan ständernas hörande, att k. kungörelsen af 1829 till all kraft och verkan är upphäfd — eller skall K. M:t förklara, att den endast blifvit upphäfd i afseende på frågan om hemmanet Myrekullas insocknefrihet? Eller skall K. M:t förklara att beslutet rörande det sednare tillkommit genom ett — misstag? Men isednare fallet ligger deri ingen ursäkt, då den oftanämnde 1829 års kungörelse är fullkomligt klar och tydlig? Man må vända saken huru som helst — beslutet om Myrekullas insocknefrihet är ur principiel synpunkt ibland de allra märkligaste som på länge fattats, derföre att i detsamma alls ingen princip kan uppdagas. Ser— t— —