hörligt befruktad och förnyad uppifrån ge nom den lärda, den vetenskapliga bildningens inflytelser, ?demokratiens faror? eller hvad I så benämnen skola väsentligen minskas eller försvinna. I kunnen väl ej neka, att den högre bildningen, skild genom ett gapande svalg från massans till ett minsta minimum inskränkta upplysning, är lik prydliga ornamenter på ett förfallet hus, med vittrad grund, hvilka intet bidraga till dess styrka, när stormen kommer. De obotfärdige skola hafva många förhinder mot en sådan ny sakernas ordning, som vi antydt. Men icke faller den för den vanliga anmärkningen mot reformplaner, att idn visserligen är mycket vacker, men Popraktisk? och opröfvad, att den ej ännu fått något vitsord af erfarenheten, 0. s. v. — jag minnes ej alla de mångfaldigt varierande former, hvari de obottärdiges förhinder pläga kläda sig, men minnes väl att deras hufvudinvändning mot alla reformer är af det innehåll, jag nämnt. Den invändningen duger, som sagdt, icke här, ty om någon id är praktiskt genomförd och pröfvad, så är det den, att göra den allmänna folkbildningen till undervisningsväsendets kärna. Europa har sällan mod att pröfva sina ider med den konseqvens, som Amerikas Förenta stater visat i detta fall. Härom utbeder jag mig att en annan gång få yttra några ord, för hvilka jag påräknar välvilja hos alla dem, som under tiden ej försummat de anledningar, att reda och reformera hittills hysta åsigter eller fördomar, hvilka rikligen stå den till buds som, följande mitt exempel och min uppmaning, gör ett besök i Stockholms folkskolor. pA ENN