intresserade företrädesvis önskar, kunna mer eller mindre dölja verkliga förhållandet, vara rentaf osanna. Sadunt skall pu förebyggas derigenom att den oflentlign myndighetens ombud vakar ötver sanmn gen af hvad som berättas. Såtillvida är nu också allt godt och väl. Men den, som verkligen skall kunna vaka öfver och kontrollera en sak, han måste förstå saken, ja, han måste förstå saken fullt ut Jika mycket och helst lite mer än den, hvars åtgärder och uppgifter skola öfvervakas. Detta förstånd bibringas likväl icke konungens befallningshafvande blott och bart genom lagens föreskrift att de skola utöfva uppsigt öfver bankerna, eller konungens betallningshafvandes ombud blott och bart genom den fullmakt, som meddelas ombudet. En ren, lätt förklarlig faktisk sanning är det ock, att endast få af de personer, hvilka äro infattade i den mångskittande ramen af hvad som kallas konungens befallningshafvande7, hvilka skola utföra allt det myckna heterogena, som är ålagdt denna myndighet, begripa ens något af hvad till bankväsendet hörer, och samma förhållande är med mängden af dem, hvilka i våra landsorter hatva konungens befallningshafvandes uppdrag såsom ombud hos bankerna. Lagen har således visserligen föreskrifvit en kontroll och anvisat genom hvem densamma skall utöfvas. Det fattas blott den lilla obetydligheten, att man lagt kontrollen i händerna på en myndighet, som icke ens kan förutsättas hafva hvarken tid eller förmåga att verksamt utöfva henne, och som icke har tillgång på personer, deraf mäktiga. Man skulle här i Sverge slippa ifrån mycket af det beskymmer och den vånda man har med lagars skrifvande och omskrifvande, om man blott ville återgå till den gamle förste Gustafs goda sed att skicka en man med ordet, i stället för att skicka ordet på en papperslapp; om man ville, mer än man gör, kalla upp den pergonliga kraften, begagna det personligt närvarande ögat, det personligt granskande förståndet, i stället för att intordra skriftliga uppgifter och dylika liflösa rapportörer; om man ville använda den personliga, med sakännedom, god vilja och verkligt intresse för saken utrustade kraften, i stället för en blott stats maskin, mer eller mindre väl sammansatt. En enda sakkunnig person skulle uträtta mycket, der nu en mängd myndigheter uträtta litet eller intet. Hans befogenhet borde: och behöfde icke vara befallande, i någon del direkt ingripande i förvaltningen — ty lagbunden men i öfrigt fullständig frihet deri är hvad vi strängt yrka. Men han skulle tidtals personligen undersöka bankernas verksamhet och offenlig. han skulle mottaga, utarbeta och offentliggöra uppgifter och berättelser angående denna verksamhet, och regeringen skulle fenom honom hålla sig i en fortfarande eröring med bankstyrelserna. Man har sedan långa tider i statsförvaltningen så litet begagnat den blott och bart moraliska, personliga inflytelsen, att man nästan alldeles förlorat känslan af den utomordentliga, välgörande kraft, som deri finnes. Den sednaste tiden har börjat ånyo taga denna kraft i anspråk, och verkningarne deraf kännas redan. Vårt förslag är helt enkelt detta: Bunkväsendet hör under finansdepartementet. Uppdrag åt en sakkunnig, nitisk och lämplig tjensteman inom detta departement att sköta hvad som åligger detsamma i afseende på bankerna och skicka honom tidtals att person igen se samt derefter redogöra för bankernas sätt att utöfva sin verksamhet. Man skall dermed hafva . åstadkommit ett kraftigt medel till utvecklande af en riktig och helsosam bankrörelse, samt beredt det allmänna en verklig garanti mot vådliga, den allmänna krediten och det enskilda välståndet ruinerande bankoperationer. C. TI TTTER ATITR -TIOSNEIK