STOCKHOLM iden 4 Mats, Kejsar Napoleons trontal haricke inom Europas politiska verld gjort det absolut fredliga intryck, som de finansiella och affärskretsarne mottagit deraf. Man påminner sig de många olösta frågor, talet vidrör, och vill icke tro, att kejsaren genom sin litterära verksamhet såsom Julius Czesars biograf eller genom sitt helsotillstånd, hvarom de orleanistiska salongerna i Paris utsprida de löjligaste sagor, förmåtts för alltid afstå från sina fordna planer. Kejsar Napoleon är 57 år gammal, och om han skulle längta efter lugn, så är det ganska förklarligt, att han önskar efterlemna den italienska frågan åtminstone icke helt och hållet oafgjord åt sin efterträdare. Man kan derföre icke ur den öfvermåttan fredliga tonen i trontalet hemta en fast öfvertygelse, att Janustemplet nu verkligen skall tillstängas. Man tänker på de förändringar, som påfvens, lord Palmerstons, konungens af Preussen och konung Leopolds död skulle kunna medföra, och öfvertygelsen, att de i Europa slumrande konflikterna förr eller sednare skola leda till en sammandrabbning, kunna ej rubbas af kejsarens lugnande fraser. Lustigt är att se de preussiska junkertidningarne vid detta tillfälle åter framställa den så kallade preussisk-österrikiska alliansen såsom ett bålverk för de europeiska förhållandena och påstå, att den fredliga andan i det franska trontalet härrörde af den fruktan, som nämnda allians ingaf Frankrike. Detta påstående är så mycket löjligare, som en hvar vet, hvilken djup förbittring råder mellan Preussen och Österrike under masken af ett förbund, som man låtsar sig anse oundgängligen nödvändigt. Grefve Mensdorff har i dessa dagar uti ett utskott: i det österrikiska riksrådet förklarat, att Österrike icke kunde indraga sin beskickning i Cassel (hvilket cppositionen af ekonomiska skäl föreslagit), emedan Preussen och nationalföreningen fortfara att intrigera derstädes. Yttrandet upprepades i tidningarne och föranledde till och med en reklamation af preussiska sändebudet i Wien, hvilken grefve Mensdorff besvarade med de vanliga intetsägande fraserna. Men onekligen vittnar händelsen icke om ett godt förstånd. Och att de båda makterna afundsjukt bevaka hvarandra äfven i den schlesvig-holsteinska frågan, är verldskunnigt. Preussen har nu, enligt hvad telegrafen berättar, franställt sina fordringar, som gå ut på ett slags sjelfständigt? SchleswigHolstein. Alltsammans är naturligtvis blott en komedi; ty Österrike skall antingen vägra sitt samtycke eller blott med förbehåll af den blifvande, suveränens i Holstein bifall lemna det. Då kommer det provisoriska tillståndet att fortfara i SchleswigHolstein; ty hr v. Bismarck reserverar ständigt hufvudfrågan om successionen, för hvars lösning utlåtandet af kronsyndiei skall afvaktas. Ännu alltjemt spekulerar bemälte herre på någon europeisk tilldragelse, som skall åstadkomma rörelse och göra, att hertigdömena tillfalla Preussen... Annexionsförslaget är ingenting mindre än öfvergifvet. Schultze-Delitzschs förslag att upphäfva förbudet mot arbetarekoalitioner har i preussiska kammaren ytterligare gifvit anledning till en två dagars debatt, hvilken slöt med förslagets antagande med betydande majoritet mot en liten hop junkrar och ultramontaner. Debatten hade ett nästan endast lokalt intresse och hvälfde sig kring en väfvaredeputation från Schlesien, hvilken sistl. sommar kom till Berlin, för att beklaga sig öfver sina fabriksherrar. Inrikesministern trodde ej på förhållandet och ville icke mottaga deputationen. Hryv. Bismarck deremot mottog densamma och förskaffade henne en audiens hos konungen. Härefter föranstaltade regeringen en undersökning, på grund af hvilken deputationens flesta klagomål ansågos obefogade. En af fabriksherrarne, hr Reichenheim, är medlem af kammaren och hör till framstegspartiet. Denne hade junkrarne mest hållit efter. Han hämnade sig nu genom att afslöja junkerpartiets förehafvanden och gisslade detsamma obarmhertigt för dess uppvigling af arbetsklassen mot den liberala medelklassen. Häraf uppstod en häftig ordvexling mellan hr v. Bismarck och hr Reichenheim, men i det hela led dock regeringen ett eklatant nederlag i denna fråga. Hr Schultze-Delitzseh varnade i sitt sluttal de lättsinniga konservativa att ej leka med arbetarfrågan. Denna är nutidens sfinx, sade han, hvilken med sina lejonklor skall sönderslita den, som i egoistiskt intresse släpper honom lös. K. M:t har, enligt Posttidningen, under den 24 sistlidne Februari, uppå derom gjord ansökning, beviljat afsked för kommissionslandtmätaren i Westernor lands län O. P. Drake. K. M:t har, i fån uppå derom gjorda ansökningar, beviljat afsked för: Kronofogoen i Öxie, Skytts och Wemmenhögs häraders fögderi, J. G. Ewerlöf; Andre landtmätaren i Kronobergs län P. M. Nordin, och Andre landtmätaren i Jemtlands län J. sell. — Folkskollärarnes löner. Sedan konungens befallningshafvande i länen samt biskopsembetena i stiften jemte egna utlåtanden till K. M:t öfverlemnat de från vederbörande församlingar insända ansökningar om bidrag till höjande af examinerade folkskollärares löner till det fastställde minimum af 400 rdr utom husrum, vedbrand och kofoder, har. K. M:t, under den 16 sistl. December, för nämnda ändamål beviljat till ett belopp af 97,040 rdr att, 2 4 2 LUP Al ilde fönmAnslas