Uureklands poltik. UTRIKES FRANKRIKE. Erkebiskopen af Paris har nu äfven utfärdat ett herdabref, hvilket lär blifvit på förhand af kejsaren genomläst och godkändt. Anmärkningsvärdt i detta manifest är isyn nerhet, att det icke såsom de öfriga herdabrefven uttryckligen åberopar encyklican såsom sin anledning, utan tvärtom framträder såsom ett sedvanligt herdabref vid fastans början med anvisning af de fastereglor, som böra iaktagas, och liksom i förbigående vidrör encyklican. Härvid söker den afvälta alla beskyllningar mot Frankrike och dess regering, som man funnit i enceyklican. På ett ställe förklarar erkebiskopen för sitt presterskap, att och hvarföre han icke låter offentligöra encyklican. Slutligen vänder han sig direkt till påfven och bönfaller hos honom att i stället för förbannelser uttala sin välsignelse öfver den trogna kristendomen. Fångarne i bysättningshäktet vid Rue de Clichy ha två dagar å rad illuminerat i glädjen öfver lagförslaget om bysättningstvångets afskaffande samt ämna inlemna en tacksägelseadress till kejsaren. Första aftonen var det nära deran att bli oroliga uppträden, emedan styresmannen icke ville tilllåta illuminationen, TYSKLAND. 1 preussiska representantkammaren väntades under förliden vecka ej blott marinbudgeten utan äfven frågan om kanalbyggnaden i hertigdömena, hvilken sednare förmodligen kommer att närmare beröra !rågan om hertigdömena. Börsenhalles Berlinerkorrespondent anser det ifrågasatta inkallandet af hertigdömenas notabler för en blott gissning, och yttrar derom: Det är visserligen icke något tvifvel om att preussiska regeringen skall rådfråga hertigdömena, då frågan en gång hunnit till en derför lämplig ståndpunkt. Men att man då skulle sammankalla notablerna är icke sannolikt, och bestämdt bestrider jag att tidpunkten derför nu är inne eller att regeringen skulle ha för afsigt att låta slesvigholsteinarne på något sätt deltaga i fastställandet af dess anspråk. Ty Preussen måste ju sjelf bäst veta hvad det har alt fordra af hertigdömena rörande dess framtida förhållanden. Preussens svar till Österrike angående det förras anspråk på hertigdömena skall ha blifvit fördröjdt derigenom, att den ursprungliga formuleringen icke hade någon utsigt ett bli antagen. Man hade väl afstått från soldatkonskriptionen i hertigdömena, men vidhöll matroskonskriptionen. Deras militära stridskrafter skulle formliligen införlifvas med preussiska armån, så att de under vissa vilkor skulle förpligtas deltaga i Preussens krig. Man ville ej heller nöja sig med några sjöfartsstationer, utan fordrade besittningsrätten till hertigdömenas vigtigaste hamnar och Rendsburgs fästning. Fr. Postzeit. vill veta, att grefve Russell genom gesandterna i Wien och Berlin gjort dervarande regeringar åtskilliga meddelanden, i följd hvaraf grefve Apponyi redan erhållit uppdrag att muntligen upplysa hr Russell om Österrikes politik i slesvig-holsteinska frågan och låta honom förstå, att Österrike ganska väl inser hvilket stort ansvar det påtog sig genom deltagandet i denna sak; men att Österrike likväl är sianadtatt fortfarande betrakta den såsom en tysk fråga. Hr v. Beust skall ha försökt förmå Frankrike till ett uppträdande mot Preussens annexionssträfvanden; men då han sjelf undvek att besvara huru långt mellanstaterna å sin sida ville gå emot Preussen, så inlät Frankrike sig icke derpå. SPANIEN. Uti fredsfördraget med Peru har Spanien förbehållit sig en skadeersättning af 36 millioner realer. RYSSLAND. Den 8. k. judekomiten (bestående af ickejudar), som hitintills varit förenad med iorikesdepartementet, har blifvit upphäfd och alla lagstiftningsfrågor beträffande mosaiska trosförvandters ställning i samhället komma hädanefter att behandlas af ministerrådet. Man väntar goda följder af detta arrangement; särskildt hoppas man, att judarne, som ännu hafva tillträde till endast sjutton guvernementer, skola få fiytta och bosätta sig efter eget behag inom ryska kejsardömets gränser. Ryska pressen förordar i allmänhet, att judarne skola erhålla samma medborgerliga rättigheter som andra trosbekännare.