TATARNES SONV. Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tell. Så länge endast Herlog och dceen äldre Carl-Johan voro inne, tälades allmnänt och lätt om resan, väglaget, lagmannevns och utsigterna på den nya platsen hos handelsmans, m. m., men när hela det tjenande hushållet kom in och blygt och ftörläget: ställde sig kring väggarne, då ocm då tittande förstulet bort till den nykomne, då kände Margreta såsom hade hon iccke mod att vara lätthjertad och glad längre,, hon heller, utan blef nästen eå blyg, som tde kringstående voro. Då alla ändteligen kommit tilll bords, hvar och en tagit till knifven ocm mellan hvar gång den fördes till munnen varsamt nedlagt den igen, då försökte Margreta att tega upp målron och Get lätta humiöret, som hon nyss egt. Det lyckades äfven, ty tlera, hvaribland i första rummet Gunerus, hjelpte till, och när det så dracks den nykomnes skål och litet på skämt talades om att han nu mätte kallas herre, så skrattades allmänt och godt, och Gunerus gjorde detsamma och förmenade att vid riksdagsmans bord kunde aldrig han komma att sitta som nåon herrekarl. Det togs eynbarligen icke illa upp ef riksdagsmannen, och alla uppstego litet varmare och modigare, och ätven tjenarne trodde sig derefter fram med rätt muntra skratt och rätt fyndiga inffoll. Ty ) Se A. B. n:r I 6, 8—12 14 -17, 119—22. 24 och 20.