Holstein och derpå söka genomdrifvra detsamma i Wien; eller först ingå en öfvens kommelse med Österrike, hvarefter en uppgörelse med hertigen lätteligen kunde åstadkommas. Den sistnämnda var den praktiska vägen. Hertigen borde derföre vänta tilldess Preussen kommit öfverens med Österrike. Hr von Ahleiseldt måste naturligtvis låta denna af den preussiska premierministern föreslagna procedur behaga sig. Hertigen väntar, och det ser alldeles ut som om han kommer att vänta ännu en lång tid. Härmed vare icke sagdt, att Preussen icke underhandlar i Wien. Allmänna, provisoriska öfverläggningar hållas verkligen muntligen mellan grefve Mensdorff-Pouilly och reussiska sändebudet herr von Werther. reussen har antydt sina anspråk i allmänna drag, men dervid ständigt uttryckligen upprepat nödvändigheten af att på förhand pröfva samtliga arfsanspråken. De eventuella, i sina hufvudpunkter skizzerade preussiska anspråken anginvo Schleswig-Holsteins inträde i tullföreningen, den preussiska befästade marinstationen i Kiel isamband med den kanal, som skell snlägga. mellan Nordoch Östersjön, hvars bevakning skulle ställus under preussisk öfverhöghet, hertigdömenas diplomatiska representation utomlands samt slutligen en militärkonvention, som innefattade den schleswig--olsteinska kontingentens sammansmältnivg med preussiska armen. Anmärkningsvärdt är, att Österrike temligen hkgiltigt upptog de båda första af ofvannämnda anspråk, nemligen inträdet i tullförenirgen och marinstationen, men deremot blott inom vissa gränser tycktes medifva den diplomatiska representationen samt eredde sig att energiskt !ekämp:a militärkonventionen, såsom stridande mot iörbundslagarne. Jeg behölfver icke upprepa, att man icke fär tillägga alla dessa (ostensibla underbandlingar annat än ett mycket vilkorligt värde. Preussen har icke en gång ännu officielt formulerat sina anspråk, och det oupphörligt med tonvigt frambållna förbehållet om den rättsliga pröfningen af alla arfsanspråk måste dessutom betaga dem allt praktiskt värde. Det bar äfven förljudits något härom i tidningarne. Häraf ryktena om en förestående omkastning til förmån för hertig Fredrik, för hvilka jag alltid varnat er. Kärnan i situationen är, att hr von Bismarck underhandlar på alla håll och kanter, men aldrig lemnar annexionsplanen ur ögonsigte. Outtömliga äro äfven de medel och utvägar, med hvilka han förstår undgå en rask lösning. Sednaste handräckningen i detta afseende erbjuder undersökningen om arfsamspråken genom de preussiska kronsyndici, en saming af ultiakonservativa rättslärde, hvilka sf onda tungor betecknas såsom ett stlä.digt i beredskap stående verktyg i regoringens händer. Man kan sli vad om, att dessa Junkerjurister skola företaga den dem anförtrodda pröfningen af arfsanspråken med byzantinsk spetsfundighet och på sin höjd tillerkävna hertig Fredrik en tredjedel af) rättsanspråket på hertigdömena. Man hoppas då ställa hertigdömena i valet endast mellan annexion och sönderstyckning. Denna sistnämnda antydes äfven af en utaf konservativa män i Holstein i omlopp satt adress, hvilken föröirigt agiterar för annexionen eller i brist deraf på ett närmare anslutande till Preussen. Betydelsen at denna adress består deri, att den högst san nolikt blifvit i tysthet aftalad med den preussiska regeringe.. Stadsfullmäktige i Berlin antogo den 22 December en skickligt affattad Tre öfver sina konservativa medlemmarss förslag att återkalla beslutet at den 18 JJuni (att tillsvidare icke sända några adresser eller deputationer till kobungen). Genom resolutionen uppskjutes det definitiva beslutet till en läghgare tid. Detta bevisar ånyo, att den oppositionella sinnesstämningen inow landet ingalunda gifvit med sig. Det vya tälttåget af mellunstaterna, hvilkas ledare ha halt en sammankomst i Bamberg, förtjenar icke någon synnerligen stor uppmärksemhet. Mun kulle viNa grundlagga ett särskildt förbund i Tyskland tör alt motarbeta Preussens mediatisering splaner, men vet icke huru ändamålet skall uppnås utan varaktigt understöd af Öster ike. Men Österrike vill för Italicns skullicke låta den tvifvel;ktiga alliansen med Pieussem gå sig ur händerna. Det räknar på att om också inga brandenburgska regementen så snart åter skola marschera till Venetien eller Poslätten, skall dock Preussen åtminstone betäcka det i Gulizien och Ungern, så att det skulle kunna koncentrera alla sina stridskrafter mot Italien. Om denna förhoppning skall uppfyllas är en annan fråga. Bambergkonferensens planer sväfva emellertid i lufien. Denna konferens fruktar diessutom hertigdömenas anslutning till Preusssen såsom förbundsstat nästan lika myckset som en simpel annexion. Hr von der PPfordten bar deriöre I Bamberg hland andra äfvenslagit att iicke erdrik m han åt Preussen uppolirur sin suverävileis prerogativer. Men härmed har det ingen fara, och Bamberg skall, trots alla intriger, icke bli någon stormakt. —tEL re olution.