SKENET BEDRAGER!) AS författarinnan till SAPBUBBLORNA. ?Blott tills vidare. Så fort sommaren inbrutit resa vi ned till Skåne. Jag har ledsnat vid det här lifvet. En militär i fredstid är någonting alltför negativt; man kan tillbringa sin tid angenämare än med detta dagdrifvarlif, fullt af fjesk och tvång. Att flanera på gatorna, spela höga spel, samt ruinera sig på hästar och flickor har aldrig varit min sak som ungkarl, än mindre nu som äkta man.? Du tänker således taga afsked ?? Nej, det låter för krigiskt inom politikens område föratt man skulle kunna görs det utan att få en klick på sig. Troligen tar jag transport tillbaka till skåningarne; uppfostrar mina barn, som jag hoppas få, blir en fader för mina underhafvande samt odlar min ärfda teg sås: m en rationel landtbrukare. egnur och anstår. Ida vantrifs eckså i Stockholm...? Men hvad ser jag! Klockan är nära fem; nu måste jag gå... Farväl, min vän, . min bror! — Helge pressade hårdt sin kamrats hand och fortfor med en röst, hvars märkbara darrning förrådde djup rörelse: Tro mig, vär jag säger, att häst min hustru innebar du alltid första rummet i milt hjerta. 4Jag tror dig, broder. Och du — du hyser ju hvarken ovilja eller misstroende till io? E.eJa beklagar dig — men äfven henne, tomälde Helge långsami. Säkert är att ögr B. nr 25P, 29, 202—5301, 206, 208