samhällets bestånd och förenade makars inbördes — etcetera... Ja, det känner man... Vore alla flickor så förståndiga som Ida Helling, då kunde litet hvar bli frestad att sticka halsen i rännsnaran. Hon är bra treflig att se när hon rör sig i sina husliga bestyr, som t. ex. i afton när hon satt på gungbrädet och spritade ärter, hon kan bestämdt koka dem med... Hm! Jag skulle vilja äta af de ärterna.t — Den unge löjtnantens små ögon blefvo ännu mindre samt började tindra på ett egendomligt sätt. — Och när hon stickar på sin strumpa... Det är en glädje att se hur qvickt hennves händer röra sig. Annat slag hennes söta kusins mjölkfingrar, som man inte törs ta i, af fruktan att de gå sönder... Jag ville önska att Ida vore...4 — Helge höll hastigt inne och såg sig omkring, likasom han fruktat att någon stått på lur; hvarpå han fullföljde något långsammare: Ja, ja! att hon vore min syster, naturligtvis, då kunde hon få sticka strumpor åt mig också... Ida blir nog ingen dålig hustru; hennes kära slägting åter — men den skulle väl kunna uppfostras, hon är inte för gammal dertill. Efter Edvard en gång tagit hin i båten, som var mindre välbetänkt, borde han ändå hållit i sig i det längsta. Till en början skulle han varit lite mera jerhn i sitt sätt emot den lilla pepparnöten eller nötet, och icke låtit henne trumma sig på näsan, så som hon nu gjorde; sedan så skulle han emellanåt föreläst henne ett visst kapitel i Moses lag om att qvinnan skall vara mannen underdånig?; hade det icke hjelpt, då — farväl, mitt barn! Hils deres foreldre!? som vära danska bröder säga... Men, hvad tusan! här sitter jag och tar den lilla kattugglans parti emot min bäste vän, utbrast Helge förargad. Vet jag väl hur hon burit sig åt emot honom? Hon har förtjent sitt öde, och dermed punkt... Hjelp, Samiel! Klockan är öfver tolf, och jag måste vara i kasernen klockan åtta för att träffa major T.4 I likhet med de flesta i grunden vekhjertade menniskor ville Helge Cederstam till