blefvo bestraffade. Hvart taga gamla kläder vägen? (Efter Times.) När de kringvandrande krämarne i Lon: dons utkanter; komma med sina skottkärror fyllda med blommor, för att utbyta dem mot våra gemla kläder, hattar och skodon, synes denna afta snurt afsluta den. Vi hafva ju redan hunnit bli utledsna vid dessa förslitna, längesedan urmodiga klädesr , och vi h att omsätta dem i geranier och fuc w Schackraren, som fintligt uppfann metoden att rensa klädessköpen, egde en noggrann kunskap älven om qvinnans åtrå att utbyta det solida mot det lysande. Denna sedan länge i system bragia handel med aflagda klädesplagg har antagit främmande länder representerar ett betydligt värdebelopp i vårårliga export. Strömmen af gamla kläder, som timma etter timma förföriskt ledes fram antingen genom utbyte mot blommor, genom lockande annonser eller genom närgångna schackrares ansträngningar, upppår sin höjdpunkt på den stora marknaden i Homedtdith; der hebreerna helst samlas, detta ingalunda väliuktande ställe, som i en mängd populära skrifter är så skildradt. Men dermed: är också skildringen af striden om denna handel med de gawvila kläderna afslutad. Emellertid, de gamla klädernas historia börjar egentligen nya eirklar, i tusende nyu faser såväl af det vilda som af det civiliserade lifvet. De kläder, som äro best stanna i England, måste t putsas. Luppskräddaren, ?föryngraren? och öfversättaren lägga nu händerna på dem. Den förstnämndes pligt är att iståndsätta, hopsy och, såvidt möjligt är, ätergilva kläderna deras primitiva skick. De svarta läderna anförtros åt föryngrare som gifva de nedsnuskade svarta frackarne och rockarne ett bättre utseende af så godt som nya?. Öfversättarens pligt står högre: han skall ar dessa klädesplaggs minst slitna delar, skörten, åstadkomma utmärkt vackra västar, samt blusar och jackor till små barn. De stukade hattarne restaurers, afskäras på det att flottfläckarne skola försvinna, fodras på nytt och framträda i butikerna om alldeles nya, 0. s. Vv. Gatorna i grannskapet af det gamla klädestorget äro fulla af butiker, der dessa föryngrade? varor äro exponerade. och det är icke lätt för den miudre e farne att skilja dem från det som verkligen är nytt. På sjelfva torget är en särskild plats atsedd för mycket gamla mansoch truntimmerskläder, men äfven för de lappade och föryngrade. Det är en rörande syn att skåda de personer, som här uppträda som köpare, den omsorg, hvarmed de granska dessa trådslitna klädesplagg. Man träffar der fattiga kontorister, vedtyngda af arbete, men ar en eller annan social orsak alltid iförda svarta kläder. Dernäst lundtprester, som, tryckta afnäringsomsorger, icse för sina kvappa löner ha råd att onskaffa något nytt klädesplagg. Damernas andel i torget är en ofantlig sior garderob al sidenklädningar; men om vi skola tro försäljerskorna, så äro Englands matronor långt mera driftiga och sparsamma än de ha namn för. — Om tjenstfolk komma för att här handla, frågar ni, sir? Visst icke, sir! Det är damer, värda flera hundra pund, som äro våra bästa kunder.? En stor massa svarta kläder sändas till utlandet, der de sönderklippas till mansmössor. De bästa härtill afsedda kläderna sändas till Frankri men fodret tages bort, och i sådant skick införas de tullfria som klutar. Ryssland mottager de ändock sämre klädesplaggen till samma ändamål. Men den allra största delen af våra gamla kläder går till Holland oeh Irland. Ofantliga qvautiteter deraf spridas i Erins land, men blott ar det allmänt brukligaste slaget; till Holland åter exporteras blott vissa kläder. Besynnerligt nog omflyttas den britiska armåns rockar på de robusta holländarnes bröst. I detta vattensjuka land råder en allmän tro, eller öfvertro, att rödt kläde utgör det säkraste preservativet mot — Tälla dessa röda tröjor vägen till de stora kanalernas land. Ärmarne sprättas ifrån och litven förses med dubbla knapprader, och begagnas sedan närmast kroppen af alla försigne å hafva stor kärlek för skinnbyxor, och vi förmoda att dessa, i Eogland utslitna, förvandlas till knöbysor åt Pat. Hvarfrån han får sin vidunderliga frack med de afspetsade svalstjertsskörten och de blanka messingsknapparne, är en gåta för alla handlande; men visst är, att dessa drägter äro qvarlefvor af kostymer, som brukades för flera generationer tillbaka. Läsaren bar kanske observerat den stora begårlighet, hvarmed schackrarne med gamla kläder kasta sig öfver alla slags militärpereedlar, livreer, uniformer af frivilliga, uppsyningsmäns-tockar 0. 8. Vv. Hvurje artikel af detta slag törföljes af samlarne med samma uppmärksamhet som en jägare följer en sällsynt fågel med lysande fjädrar, och till sist lyckas han att förvärlva sig dem. En af de största köpmännen i London af nyss antydda slag yttrade till oss, då han såg en gardist gå framåt gatan: Jag vill hålla tusen mot ett att den der rocken en gång skall komma i mina händer.? Om deesa köpmän egde makt som de ha lust, så skulle de draga uniformerna al soldaterna med samma känslolöshet, som mu Aaan flår lan stora dimensioner, och utförseln af dem till der, ty största delen af dem inträder nu 11 udras och uppfördelaktig, att vi reumatism, och af denna anledning bana sig tiga holländare bland arbetsklassen. Irländar