förändra hans sinnelag, och något prejudi kat för framtiden befarades ej. Fattom ett snart beslut; konungen skall ej neka sit ogna folk en så bill g önskan och nåd. Vära böner och tårar skola ; bryta hr Agardhs Öresats alt ölvergilva Oss, O. S. V. Framställningen mottogs med bifall al nästan hela ständet. Hyckert trodde, att lå hr Agardh icke ännu blifvit på riddarnuset introducerad, så vore han ej riktig wdelsman, och slåndets rätt att erhålla en frälse sekreterare således ej förnärmad. Denna åsigt delades af flera, och ståndet örnyade sina utialsnden för hr Agardhs itertagande af sekreterarebelatiningen. Men! Sandsten erinrade om den inkonseqvens, wvartill de gjorde sig skyldiga, som förut ortjagat en adlig sekreterare, men nu ville vehålla en sådan. Andra förmenade att sa sen borde ötverlemnas till komungens godtinnande, och dess beslut afvakias. Tal nannens hemställan, om ståndet ville hos koungen göra framställning rörande Agardhs vibehållande vid befattningen, bifölls, och ippdrogs talmannen att om ståndets beslut imderrätta konungen, hvilket dock föranedde en ledamot att dels erinra om stad: sandet i regeringsformen 1789 om stadfästelen af ständets frioch rättigheter, och leis yrka utt meningsskiljakticheten inom tävdet borde komma till konungens kännelom. I nästa plenum delgafs ståndet att K. M:t väl velut gå ständets önskan till mötes, men it Agardh ej stod att öfvertala. hvadan till ekreternre utnämnts häreadehöfding Trärdh, hvilken i lika hög grad som Jandsfding af Håkansson egde förmågan att apa ståndet?, men egde derjemte en lenare netod och ett inställsammare väsende. Vi skola en annan gång meddela huru de edamöter al bondeståndet, hvilka noterats äsom gustavianer och som utförde emöten not landshöfding af Håkansson, härföre lefvo bestraffade.