hade stjerna på bröstet?. Nästan hela ständet understödde önskningen att landshördin gen af H. skulle qvarstanna. Anders Joachimsson förmälte sig endast ha fullgjort sina hemmavaraudes ovilkorliga föreskrift. Sedan hans framställning i frågan ogilJats, förmälte sig sekreteraren innan pleni slut skola meddela sina tankar, hvilka han förmodade skola blifva tilltredsställande äfven för de ledamöter som yppat frågan.? Efter det åtskilliga andru ärenden behandlats och ståndets plenum led till slut, begärde sekreteraren ordet och anförde, att han före sekreterarebefattninzens mot tagande vid två tillfällen inhemtut de då närvarende ledamöternas åsigter i frågan; de flesta hade då förklarat sig nöjda med hans förordnande, och han hade derföre med tillfredsställelse mottagit riksföreståndorens befallning. De få dagar som från riksdagens början förflutit hade öfvertygat sekreteraren att han ej missräknat sig på ståndets vänskap och förtroende, och hvad som nu förelupit hade verit för honom smickrande. Det var således icke i afseende på den väckta frågan, icke i betraktande hvarken af dess upphof och beredande eller dess följder som han ville lemna ståndet underrättelse derom att ban, al skäl som rörde honom enskildt, af omständigheter som ej stodo i sammanhang med hvad som. förkommit, hos riksföreständaren, auhållit om entledigande från sekreters befattningen?; att denna begäran bi s och att ståndet med första skulle blifva underrättad hvilken till sekreterare förordnades. Efter att derefter hafva yttrat några vänliga afskedsord till ståndet, afträdde landshöfdinog af H., då talmannen betygade sin enskilta saknad al en så utmärkt man, uttryckande sina bekymmer deröfver att missbälligheter skulle upptaga en dyrbar tid, som endast borde egnas ät fäderneslandets räddning ). Under det härvid uppkomna sllmänna utbrottet af saknad och missnöje mot dem som vållat denna händelse?, fick Anders Nilsson från Jemtland ordet och förklarade det vara mycket obehagligt att protokollet skulle förvara minnet at ett sådant uppträde, och då ståndets allmänna röst uttalat sig otvetydigt tör ländshöfdingen af Håkanssons qvarstannande på platsen, så föreslog talmannen, att en framställning derom skulle göras medelst en stor deputation hos riksföreståndaren. Om detta försieg förenade sig största delen af ståndet, hvaremot Svartepgren bestridde en sådan åtgärd och hegärde votering, men underrättades att han och de som med honom tänkte lika kunde reservera sig mot beslutet. — I anledning deraf förklarade Svartengren, Oxelberg, Joachimsson och Erik Andersson i Grindby att.de uti den föreslagna suppliken icke ville deltaga, tilläggande Hyckert attståudets rättigheter blilvit kränkta, : i Nu inträdde landshöfding ef Håkanseon Palldeles oväntad? ånyo och tförlarade att, ehuru smickrande ståndets välvilja än vore, så kunde hans moget öfvertänkta beslat ej ändras, och afrådde ifrån att besvära riksföreståndaren i detta ämne, hvarefler han ?oåterkalleligt aflägsnade sig?. Men ståndet beslöt ändock att talmannen skulle hos riksföreståndaren anmäla ståndets Önskan, ait i den uppgifna afsigten genom en deputation få uppvakta. Två dagar dereiter, då plenum ånyo hölls, meddelade talmannen att hanhos riksföreståndaren anmält ståndets beslut att ?genom en deputation få bönfalla? om landsböfdingen af Håkanssons återinsättande i sekreterarebefattningen; att riksföreståndaren derpå svarat att hah väl ville motiaga deputationen, men att, då landshöfdingen begärt bli endtledigad, hade rikslöreståndaren redan dagen derpå till sekreterare utnämnt revisionssekreteraren C. Agardh, som inför riksdrotset genast aflagt eden och förthy nu infunnit sig. Tilläggande talmannen, att om än ståndet icke hunnit hemta sig från den saknad och bestörtning som landshöfdingen af Håkanssons plötsliga afgång verkat, så vore han dock öfvertygad att ståndet skulle blifva tacksamt för Triksföreståndarens visa och nådiga beslut att utse en aktad, redbar och kunnig man till sekreterare, fullt berättigad till ståndets förtroende. Den nye sekreteraren intog sin plats och helsade ståndet i ett värdigt och frimodigt tal; på riksföreståndarens befallning hade han mottagit befattningen utan fruktan?, viss om sina afsigters renhet. Sålunda hade fem ledamöter inom ståndet, bakom hvilka dock åtskilliga stodo, som väl gillade åtgärden, ?men som saknade mid, att uttala sin mening?, åstadkommit en liten revolution i ståndet, hvilken försatte regeringen i mycket bryderi och behbädade den storm som kort derefter utbröt i boudeståndet, först i fråga om regeringsformens antagande och sedan om densammas underskrifvande. Emellertid befanns den nye sekreteraren, under behandlingen afregerimgsformsfrågan icke utöfva den pression på ståndet, som regeringen fordrat af honom; han fullgjorde sitt kall samvetsgrannt, upplyste, men afhöll sig ifrån hvarje försök att leda ståndet, och hans aflägsnande ansågs nödvändigt; men detta föll sig kinkigt, då hen inom ståndet förvärfvat sig ett högt anseende, Men slutligen påfanns en ganska fintlig utväg. Den 29:de Juni kröntes Carl XHI, och två dagar derefter upphöjdes revisionssekreteraren Agardh i adligt stånd. Efter aw i sex veckor hafva varit bondeståndets sekrelerare nedlade han således sin befattning, erindrande att det skedde af aktning för ståndets frioch rättigheter. Omedelbart efter det han tagit afträde begärde Oxelberg ordet. Han yttrade att den nyss timade händelsen uppväckte ståndets beundran och saknad; konungen hade visat aktning för de lagar som han nyss avtagit; men hr Agardh hade infört enighet och samdrägt i ståndet ; hans afgång skulle rubba lugnet inom ståndet. Talaren föreslog att skyndsamt hos konungen anhålla om hr Agardhs återinsättande i sekreterarebefattningen, iy hans upphöjelse i adligt stånd skulle aldrig