STOCKHOLM een I Dec. Abraham Lincolns återväljande till Förenta Staternas president under politiska förhållanden, som gjort detta val till en verldshistorisk tilldragelse, var visserligen en ut-. gåog, hvarom man på förhand var säker, . men den oerhörda majoritet, som bestämde : denna utgång, har i sjelfva Amerika väckt , stort uppseende. Ej mindre märklig är den ;j betydelse för den närmaste framtiden, som l, detta presidentval innebär. Det ådagaläg-l; ger nemwligen, att Förenta Staternas folk : varken önskar något sådant förbund med l, slafverisystemet, som förordades i Chicago. programmet, eller några andra kompromisser; hvarmed Mac Clellan smickrade sig att kunna åter locka Sydstaterna tillbaka inom unionens sköte. Folket vill nu se ett slut på alla halfmesyrer; och framför allt vill det gifva nådestöten åt den institution, som utgjorde en skamfläck för detsamma och som hämmade dess utveckling. Genom sitt beslut af den 8 November har amerikanska folket gjort en ända på alla de intriger, som bedrefvos af sydstaternas anhängare inom de Norra staterna, och betagl söndringspartiet denna dess sista utväg. et ofantliga flertalet i röster visar tydligt, . att äfven en stor mängd demokrater röstat på Lincoln, och en af detta partis organer, New-York World, yttrar sig den 9 d:s med anledning af valet på följande sätt: — ?Det är vår fulla öfvertygelse, att den största fara, som nu kunde hota landet vore om hr Lincoln innan tiden för nästa presidentval är kommen, skulle ha afslufit en fred, hvari Sydstaternas oafhängighet erkändes — en upplösningsfred. Na såsom alltid skall det demokratiska partiet orubbligt och troget i alla händelser hålla fast vid Unionen. Det skall bli dess pligt att motsätta sig en söndringsfred, med alla de moraliska medel, som stå ett stort parti till buds, hvilket, ehuru icke i besittning af makten, likväl alltid förmår utöfva ett stort inflytande på landets allmänna opinion.? — I Man finner häraf, att äfven det demokratiska partiet synes vilja instämma i den mening, som gjort sig gällande hos den stora majoriteten af Nordstaternas medborgare, nemligen att kriget måste fortsättas ända tills Unionen varder återställd utan slafveriet. ! Att det republikanska partiet med förtjusning helsat utgången af valet, var naturligt. Vi anföra som prof ena af dess organers Boston Journals yttrande i ämnet den 9 November: I våra spalter ljuder denna morgon en vältalig stämma, amerikanska folkets, detta folk, som nu fällt utslaget i sitt eget öde, och beslutit lefva hellre än att gå under, och att dertill begagna ändamålsenliga medel. Aldrig har ett nationalbeslut blifvit taget med mera full öfvertygelse, och aldrig har något beslut mindre behöft förklaring. Abraham Lincolns administration kan numera betraktas såsom en vexel, endosserad om icke i alla dess detaljer, likväl i den hufvudsakliga gången af hans politik, och allramest så i jemförelse med den politik och! de principer, som uppstälts af hans motståndare. De fosterländskt sinnade massorna ha härigenom sagt Abraham Lincoln, att han har rätt i att påyrka ett kraftfullt fortsättande af kriget till uppresningens undertryckande, och att man af honom väntar att han intill ändan skall fortfara på den rätta vägen; att han har rätt uti att måtta sina hugg emot slafveriet, hvars upphäfvande är ett oeftergifligt medel för berörde mål; och att landet vill understödja honom häruti med alla de medel, som Försynen ställt till vårt förfogande.? Inom den engelska pressen har i allmänhet visat sig en stor förbittring öfver valets utgång, ehuru denna ingalunda var oväntad. Times har redan i tvenne artiklar afhandlat frågan. I den första af dessa betraktar hon till en början Lincolns val ut synpunkten af det inflytande det kan bafva på England, och kommer dervid till det resultat, att ?hr Lincoln i afseende på Amerikas förhållande till England gjort hvad hans ställning nödvändigt af honom fordrade, men ingenting mera. En annan president skulle deremot möjligen kunnat ha känt sig uppfordrad till demonstrationer i en mera fiendtlig anda?. Denna hofsamma ton försvinner emellertid plötsligt då det stora Citybladet företager sig att betrakta saken ifrån amerikansk synpunkt. Då har det svårt att finna ord nog starka att uttrycka sin afsky för Lincoln, sin bedröfvelse öfver de gräns: lösa olyckor, som dennes återväljande kommer att hopa öfver Amerika, slutet af artikeln heter det t. ex. så här: Vi anse herr Lincolns återväljande såsom föga mindre än en afsägelse från amerikanska folkets sida af dess sjeltstyrelserätt, såsom ett bestämdt steg till grundläggandet af en militärdespotism, till öfverändakastandet af en folklig styrelse, som j. väl ännu till formen kan fortfara, men som . i verkligheten är tilländagången. Man får! ej tro oss härmed vilja insinuera, att det, skulle vara herr Lincolns lott att bli denj: verklige grundläggaren af en monarki, il. hvilken riktning han nu tagit ett så stort. steg. Huru stora hans förtjenster än kunna , vara, så lära väl dock knapt hans varma-l, ste beundrare vilja påstå, att han består af sådant stoff, hvaraf man kan göra kejsare. Hans hand har skakat trädet, men ännu har man att vänta på den man, som kom-: mer att plocka frukten. Kommande histo-l; l rieskrifvare skola sannolikt från herr Lineolns andra presidentskap datera den period rt te