— Från Engelholm skrifves till Öresundsosten: En 23-årig skomakaregesäll W., som här konditionerat, flyttade sedan till Farhult. der han fick plats hos en läsare, som förmådde honom att sjelf blifva en troende, som de behaga kalla det. Der hade någon för W. förklarat att det ej skulle dröja länge förrän den yttersta dagen inträffade, då Gud skulle komma att straffa både lefvande och döda. Mannen, som var temligen enfaldig, trodde allt hvad man för honom predikade samt grubblade häröfver tills han blef svagsint. Sedan han kommit hit tillbaka, tyckte han sig se frälsaren komma i skyn med ettstort ris i handen, för att straffa verlden. I sin förtviflan visste han ej huru han skulle kunna undgå agan utan att taga lifvet af sig. I dessa tankar fattade han en knif för att skära halsen af sig; men detta lyckades honom ej bättre, än att halsen blef sargad, men lifvet qvar. Han fick också halsen ihopsydd och har återfått förståndet.?