stoten Hamburg med 6 qvadratmils area! ch 7 öres medelporto, och hvars Psysten alltså skulle berättiga Sverge till mer än fyratio riksdaler i medelporto för hvarje bref? Aila andra lifsförnödenheter stiga i pris, fortfar ins.; hvarför skulle då ensamt postförnödenheten icke göra det? Denna fråga är afsedd att vara mycket benig, men torde dock icke vara så svår att besvara. Andamålet med portoafgifterna är, såsom ofvan blifvit antydt, icke uteslutande att bereda postverket inkomster. Och om äfven så vore, så förstår hvarje klok speditör eller fabrikant eller hvilken förnuftig person som helst, som mot betalning fullgör något åtagande eller producerar en handelsartikel, att han i sitt eget intresse bör hålla silt pris billigt. Postverket utgör intet undantag från denna allmänna lag, alldenstund det mycket omtalta postregale?, såsom alla veta, ingalunda utesluter all konkurrens från enskildas sida. Insändaren uppräknar slutligen en mängd förmenta förluster för postkassan, uppkomna genom okl ka öfverenskommelser och missyckade arrangementer. Det borde icke läggas vår postistyrelse till last, att åtminstone hafva försökt en mängd förbättringar i postkommunikationerna; och om en del blond dessa visa sig vara kostsammare än de vunna ändamålen synas förtjena, så torde väsentliga besparingar snart åter, sedan jernvägarne vinna en allt större utsträck ning, kunna dervid göras. Åtskilliga diligenslinier, hvilka nu medtaga mycket af postmedlen, torde utan olägenhet kunnaindragas, och bland mycket anna! torde den rätt betydliga kostnaden för svenska postkontoret i Hamburg, som blifver alltmera öfverflödigt, snart äfven böra få räknas bland postverkets besparade utgifter, STRESSAR AN