svaromål i saken, åberopade denna skrift, inlemnade till rätten, dels det syneinstrument, som upprättades, då direktör Lundström till Lindegren (samme man, hvars vittnesintyg förut är omformäldt) afträdde arrendet, fästande uppmärksambeten på, att Lindegren besynnerligt nog vid ullwädet af arrendet ej utlåtit sig om trädgårdens vanvård. eller halt något att anmärka mot jorc ens häfdande, dels utdrag afårsberättelserna från 1858—1863 om riksmusei botaniska afdelning och Bergianska trädskolan. hvilka berättelser voro undertecknade af inspektores för Bergianska stiftelsen, och innehöllo, att denna blitvit väl vårdad och allt på bästa sätt iakttaget, som afsågs med donationen. Direktör Lundström, hksom tridgårdsmästaren Lindegren afgåfvo äfven skriftliga anföranden, hvari de förklarade, att de aflemnat trädgården efter laga syn. dervid ingen anmärkning gjorts af vetenskapsakademien, som kunde föranleda till någon efterräkning för dem, hvarföre de ock nu ansägo sig ej med målet hafva att skaffa, utan yrkade att blifva skilda derifrån. Då hr Söllscher ej bestred detta, blef deras yrkande äfven bifallet at domstolen, liksom trädgårdsmästaren Åspmans, som för närvarande innehar arrendet. Ar Wendtland bestred naturligtvis allt afseende å professor Anderssons skritt, liksom å de af inspektores öfver Bergianska trädgården hållna besigtningar och af dem undertecknade årsberättelser, med förklarande att de, såsom ledamöter af akademien, voro jäfvige att i saken sig yttra, och deras meddelanien för öfrigt ej i ringaste mån lemnade några upplysningar i de delar, hvarom hans hufvudmän förde talan. Hr Söllscher å sin sida yrkade, att de personer, hvilka afgifvit de här förut omförmä.da vittnesberättelserna å kärandesidan, ånyo måtte inkallas och höras i saken, hvilket ock vid en påföljande rättegångsdag egderum, då Engström, Rephennig, Nilsson och Gehl tillstädeskommo. Deras utsago utföll nu nästan mera ofördelaktig än förut. Den 22 Avgusti hördes å kärande sidan ytterligare trädgårdsdirektören Carl Eric Zetterström. som i medio af år 1861 vid ett tillfälle besökt trädgården och då iunnit rabatter och gångar igenvuxna, samt sjeltva landen här och der fulla af ogräs, inrotadt genom flerårig vanvård, hvarjemte i den del af trädgården, som begagnades till trädskolor, en mängd förvuxna träd af honom observerats, en sak, som ej vittnade om god ans, och förklarade vittnet, på framställd fråga. att han ej ansåg trädgården, på det sätt den blifvit skött, tjenlig till undervisningsanstalt. Den 10 Oktober törevar målet ånyo, och voro parjema dervid tillstädes genom sina förra omud, hvarjemte protessor Andersson, hvilken ätven blitvit skild från målet, åttöljde herr Söllscher och anmäldes :af honom såsom biträde i rättegången. Herr Söllscher inlemnade nu ett besigtningsinstrument ötver Bergianska trädgården, undertecknadt af N. J. Ericsson, direktör vid Haga och Tullgarns trädgårdar; E. Lindgren, föreståndare vid landtbruksakademiens experimentaltält; N. U. Blomberg, Tföreståndare vid svenska trädgårdsföreningen; CC. G. Björn, handelsträdgårdsmästare och C. E Lundvall, trädgårdsarrendator, hvilka på uppdrag af vetenskapsakademien den 26 September d. å. förrättat besigtning å Bergianska trädgården. Detta syneinstrument, hvari redogörelse lemnas för det skick, hvari besigtningsmännen funnit trädgårdens planteringar, dritverier, köksträdgård och orangerier m. m., slutar med det totalomdöme, att Bergianska trädgården tor närvarande , hvad underhåll och skötsel angår. befinner sig i jemngodt skick med de bättre trä årdarne i Stockholm och dess närhet och sålees motsvarade sin bestämmelse såsom undervisningsanstalt i praktiskt hä C nande at dugliga trädgardsmästare. Herr Söllscher anmälde, att ett par af besigtningsmännen voro i rättens förmak närvarande, äfvensom ett annat af honom återopadt vittne. nemligen trädgårdsmästaren J. B. Wennström, och fingo dessa tre företräda och aflägga vittneseden. Eriesson (en af besigtningsmännen) tog det afgifna syneinstrumentet på sin ed och berättade i öfrigt, att han kände till Bergianska trädgårdens skötsel: alltsedan 1848; att han flera ganger hvarje är på olika tider besökt densamma och följt dess verksamhet med särdeles intresse. Under den tid, den äldre herr Lundström innehaft densamma på arrende, hade trädgården varit utmärkt väl skött ; de utlemnade trädgärdsalstren af prima qvalit, så att tor dem betingats högre pris; att odlingen af träd ej varit obetydlig, och stora partier deraf stundom forsålts; att de elever, som från skolan utgått, erhållit förmånliga anställningar; att vittnet varit tillstädes vid den atträdessyn, som hölls då den äldre Lundström lemnade arrendet, hvarvid den nya arrendatorn ej halt fog till anmärkningar; att vittnet vitsordade, att testastors önskan met afseende på dugliga, praktiska trädgårdsmästares utbildande blitvit uppfyldt: att hvad beräfftade det ogräs, som skulle funnits och gitvit anledning till kärandevittnenas förklaring, att trädgården varit vanskött, detta voro hårklyfveri, eller en följd af bristande insigt om saken — att allt hvad vittnet intygat om trädgården under direktör Lundströms tid ätven gällde för de sednaste ären, hvarunder trädgården bilfvit täckdikad, och slutligen att, då Lindegren afträdt arrendet till Aspman, denne sednare fått vidkännas en dryg arrendesumma, hvilket vittnet ansåg tydligt bevisa, att trädgården alldeles icke varit vanvärdad. Lundvall (också en af besigtningsmännen) tog äfven besigtningsinstrumentets riktighet på sin ed samt intygade vidare, att hans åsigt vore, att trädgården uppfyllt alla rättmätige anspråk, som kunde göras derpå. Så väl förut som på sednaste tiden hade trädgårdsalster, träd, buskar, rottrukter och grönsaker varit af utmärkt beskaffenhet ; att hösten 1859 i trädskolorna funnits minst 3000 utmärkta fruktträdstelningar. förutom parkträdstelningar, buskar, m. m., tillläggande Lundvall, att han varit elev vid träd: gården i 6!V2 år, elier från år 1833 till 1840. och att under ingen tidpunkt från förstnämnda år fjlls nu trädgården varit vanvårdad. Ogräs hade visserligen funnits mer och mindre allt efter vädlerlekens beskaftenhet, men icke värre än i anåra stora trädgårdar och alldeles icke till den grad, att de odlade växterna lidit något derat. (Forts. följer.y Blom har i cellfingelset erkänt sig ha anlagt lien mordbrand, som nyligen ödelade enkefru M. Bäckströms bus i Majorna. Blom hade till gårjagens polisförhör blitvit upphemtad och vidhöll id detsamma sn bekänbelse. Han hade, sade van. efter att ha tillbringat dagen i staden, Kl. e. m. med omnibusen återvände till sin bostad. )bemärkt af alla gick han upp i den vindsikrubb, i hvilken han sedermera anlade eldev. Tan lade sig att sofva i skrubben Götebors den 19 Nov. Skrädderiarbetaren nde mn PR och låg den