följande få tillfälle att tala. Anklagelseakteu utgör ett starkt folioband om 529 sidor, af hvilka de första fjorton innehålla listan öfver de tilltalade samt det den 22 April detta år afsagda beslut om åtal, de nästföljande sjuttiotvå den allmänna och återstoden den speciella delen af stämningen. På anmodan af stadsdomstolen har de anklagades egendom blifvit med qvarstad elagd. Sessionerna togo sin början den 6 Juli detta år med uppläsning af ej mindre än trettioåtta, af polska emigrationen utgifna skrifter, samt af anklagelseakten — denna både på polska och tyska språken; föreläsandet af dessa aktstycken upptog tiden ända till månadens slut. Den första allmänna delen af stämningen innehåller dels en historisk framställning af polackarnes revolutionära verksamhet under de sednaste åren, dels också de påståenden, som göras gällande mot samtliga tilltalade; den andra, speciella delen innehåller de mot hvar och en särskildt riktade beskyllningar. Nämnda generella del utlåter sig på följande sätt: Afven efter undertryckandet af 1830, 1846 och 1848 årens uppror samt af den år 1858 af emissarien Majewski tillställda sammansvärjning hafva polska emigrationens bemödanden fortsatts, och ehuru planerna bedrefvos genom skiljaktiga medel af emigrationens aristokratiska och dess demokratiska parti, så syftade de likväl till samma mål, nemligen polska rikets återställånde inom dess gamla gräns före 1772. Detröda (demokratiska) partiet har redan före 1863 sträfvat att förena de revolutionära elementerna i alla europeiska stater till kamp mot Ryssland, Österrike och Preussen, och den i Woarschau upprättade nationalregeringen : har i åtskilliga proklamationer betecknat Polens delning såsom brottslig och orätt-! färdig. Till kampen mot de tre delningsmakternas regeringar, således också mot Preus-1sen, blefvo penningar och vapen samlade, alla polackar uppfordrades att åtlyda natio: nalregeringen, skatter uppburos, insurgentkärer bildades och rent revolutionära för-! hållanden åvägabragtes, trots de bestående : legala regeringarne. Många personer i Preussen, som redan förut varit ställda inför rätta för högförräderi och blifvit sakfällda, bland dem äfven sådana, öfver hvilka domstolen uttalat dödsdomen, men som blifvit benådade, hafva slutit sig till dessa bemödanden. -Nationalregeringens verksamhet har sträckt sig äfven till det preussiska området, liksom man uti insurgentlägren gång efter annan uttalat, att rebellerna i främsta rummet skulle kämpa mot Ryssland, men sedan också mot Preussen. Medlemmarne af de i Preussen bildade komitter äro medskyldiga i det högförrädiska företaget; de hafva slutit sig till polska nationalinsurrektionen, i ändamål att lösrycka Posen från Preussen, ty de preussisk-polska ländernas invånare äro alltför mycket medvetna om sin öf. vervigt så i andligt som ock i materielt hänseende öfver de öfriga polska landsdelarne, för att låta använda sig blo!t till nationalregeringens handtlangare. Den i Posen insatta nationalregeringen har derföre ock förblifvit fullt oberoende, har sjelf utdelat order till de bjelptrupper, som afsändts till Ryssland; — men hvilke! ögonblick som helst kunde hon kalla dem åter, för att agera i Preussen.? Vid en af dessa sessioner afbröt tilltalade v. Kalkstein uppläsningen med följande förslag: den höga domstolen bör, i likhet med hvad i andra kristna stater brukligt är, anbringa ett krucifix i domstolen, på det de anklagade liksom deras domare måtte vid allt hvad de yttra ega en påminnelse om Guds närvaro. Men på den grund, att bland de tilltalade befunne sig några personer af mosaiska trosbekännelsen, afslogs detta yrkande, och uppläsningen ble: utan vidare afbrott fortsatt till slut. Offentliga åklagaremakten stödde denna del af käromålet på de i redogörelsen för stämningsmemorialet redan omtalade slutsatser och antaganden; på de dels från ståthållaren i Galicien, dels å andra vägar henne tillhandakomna, af nationalregeringen i Warschau utfärdade proklamationer, hvari — fastän Preussens namn der ej är nämdt — olska rikets återställande med dess g r 1772, följaktligen inklusive de pre polska provinserna, angilfves såsom insurre tionens ändamål; omsider äfven på uppgifter af frar nen Fauchereux, hvilken såsom volontär befunnit sig i insurgenternas leder och egde kännedom om deras förehafvanden mot Preussen. Flera på hvarandra följande sessioner upptogos af lifliga diskussioner angående dessa bevis mellan kronadvokaterna å ena och de anklagades biträden å andra sidan; de sednare protesterade gång efter annan mot en slik moltivering af åtalet och vederlade den utan svårighet. Deras anmärkningspunkter äro sammanfattade i hr Elvens yttrande uti sessionen den 30 Juli, hvilket vi här delvis återgifva: Atalet?, yttrade hr Elven, ?uppställer i första linien det påståendet, att största delen af de anklagade gjort sig skyldiga till högförräderi mot Preussen, så till vida nemligen att här otvetydigt föreligger ett mot de tre delningsmakterna Ryssland, Österrike och Preussen riktadt försök att återställa Polen inom 1772 års gränser. Denna unkt innebär onekligen en anklagelse för högförräderi i ordets fulla mening — för ett brott, som straffas med döden. Men hvilka bevis anför åklagaremakten till stöd för detta åtal? Ej en enda proklamation från någon komite i Posen; utan spridda flygblad blott, offentligt uttalade privatmeningar utgör de enda bevismedlen. Ettbevis anföres visserligen i käromålet, men ett bevis af egendomlig beskaffenhet. Det yrkas nemligen, att det på visst sätt faller af sig sjelf, att sammansvärjningen mot Ryssland äfven måste vara riktad mot Preussen. I min tanke är detta bevis at det lumpna-:s ste slag, och det ligger i sakens natur, att kärande sidan måste tillgripa mera betydande faktorer, för att bereda en grundval åt den förmenta sammansvärjningen. Hon gör det genom hänvisningen till föregående revolutioner samt den af emissarien MajewMN — JV AM vc NR ot FRA ae MR fe NR J VA VA BR — Jt mn SS rm AA OO APR ASH AA AA RH ARA DM — YA — PD AA BM AA HA AA mos An DO AA Ks FR FR KA AR ski år 1858 framkallade rörelse i Posen. o.