deles rättvist, enuru det kan vara harat Hos dd för den del af Slesvig, som varit sin konung trogen. De angripande regeringarne skola i hvarje fall icke komma att lida nåon penningeförlust i anledning af den afekterade dygd, hvarmed de tagit de i Jutland indrifna kontributionerna i beräkning mot de af Danmark uppbringade fartygen. De som verkligen komma att lida äro hertigdömena och de skamligt misshandlade jutarne. Hertigdömena skola dessutom betala en del af danska statsskulden samt vissa pensioner. Med afseende derå måste man säga, att all rättfärdighet uppfylles och att det goda folket i hertigdömena kommer att betala ganska vackert för sin befrielse från ett tyranni, under hvilket de gjorde ungefär hvad de behagade, och betalade sa litet som dem syntes passande. Detta är ett vackert praktiskt resultat af ett krig, som utan hänsyn till omkostnaderna börjades af professorer, ideologer och fantastiska politici.? Indep. Belge af den 9 Nov. genomgår de vigtigaste artiklarne af fredstraktaten och anmärker derefter: I det hela taget bereder Wienertraktaten alla de intresserade parterna en missräkn ng och framkallar allmänt missnöje. Danmark är lemlästadt och försvagadt. Hertigdömena nedtyngas under oerhörda bördor och veta icke hvad framtiden skall medföra åt dem, och mellan hertigdömenas beskyddare råder oenighet. Hvarken förbundet eller Österrike finna i freden tillräcklig ersättning för de offer, de måst bringa; blott Preussen hoppas ännu kunna draga nytta af sina lagrar. Men det skall få mera besvär att triumfera öfver sina vänner än öfver sina fiender.? Köln. Zeit. vidhåller likasom under kriget sin sjelfständiga åskådning angående hertigdömenas förhållanden. Med afseende å de pekuniära bördor, som skola påläggas Slesvig och Holstein, menar bladet, att dessa länder i materielt hänseende för framtiden svårligen komma att befinna sig bättre ä. under den danska regeringen. Man har visserligen förut klagat öfver preegravation och kanske med rätta, men ofta på ett öfverdrifvet sätt; ty det är dock alltför löjligt, om man betecknar allt som öfverskrider de omedelbara utgifterna för hofvet, armån, flottan, statsskuldens förräntande och andra gemensamma utgifter såsom en pregravation för hertigdömena och således beräknar sig en förlust på mer än 50 millioner. I teorien äro penningbidragen i alla den danska monarkiens delar rättvist fördelade efter folkmängden; ja det kunde synas, som om hertigdömena, hvilka enligt sitt eget påstående utgjorde den rikaste delen af landet, hade åtskilliga fördelar. Men i praktiken voro danskarne sluga nog att förskalfa sig sjelfva alla möjliga fördelar. Trots allt detta var förvaltningen enkel och föga kostsam, skatterna låga, och hvad militärtjensten angår, så skall just denna punkt för framtiden pålägga hertigdömena helt andra bördor och pligter, antingen de förblifva sjelfständiga eller sluta sig till Preussen. Men, det var högre och mera ideala fördelar, hvaremot danskarne försyndade sig i Slesvig! Det var striden mellan båda nationaliteterna, som från dansk sida fördes med oredliga medel. Denna strid kan blott afgöras efter nationalitetsprincipen, om freden skall blifva rättvis och varaktig, och det är att beklaga, att mani Wienerifreden afvikit derifrån. Det skulle varit mycket bättre för båda parterna, om Tyskland behållit hela den tyska och den blandade delen af Slesvig.? Det visar sig af åtskilliga punkter i detta yttrande, att Köln. Zeit.?, så fördomsfritt den på det hela betraktar saken, dock måste göra den slesvig-holsteinska uppfattningen åtskilliga eftergifter, som icke stämma öfverens med sanningen och ej heller från bladets egen ståndpunkt äro konseqventa. Sinnesstämningen i Lauenburg, med hänsyn till den mycket omtalade anslutningen till Preussen, karakteriseras af Lauenb. Zeit. sålunda: ?De olika partierna med deras mångfaldiga tendenser önska att draga oss Lauenburgare till sig, men finna ingen fruktbar jordmån. Härmed är man missnöjd, men kan det vara annorlunda? Uti 50 år (så länge Lauenburg tillhört danska kronan) har man så väl värnat om våra intressen, och vår utveckling har varit så lyckosam, att Lauenburgarne måste vara ett underligt folk, om de icke fruktade hvarje förändring. Holsteinarne och deras parti önska att Lauenburg skall sluta sig till Holstein, men Lauenburgarne hafva alltid hyst ovilja mot en sådan förbindelse, emedan de frukta att komma under holsteinskt tförmynderskap, eftersom holsteinarne anse sig såsom de andligen öfverlägsva och vilja taga Lauenburgarne i skola. Detta tycker man icke om. En anslutning till Preussen eller Hannover kan omöjligen vinna bifall hos befolkningen, emedan man alltför tydligt inser, att den icke kan verkställas utan väsendtliga förändringar i penningväsendet och hela förvaltningen. Nu känner man mycket väl, att under nuvarande förhållanden i Tyskland måste iuträda en förändring med Lauenburg, men man glädjer sig icke deråt. Vår ständerdeputation afreste i går till Berlin, för att öfverbringa Jandtidagens andragande om en anslutning till Preussen. Fredsvilkoren bestämma, att alla tre hertigdömena skola öfvertaga en del af statsskulden och bära krigsomkostnaderna. För att afvärja detta för Lauenburg mycket hårda vilkor söker man en anslutning till Preussen, och af grefve Bernstorffs bekanta bret synes framgå att detia möjligen skall lyckas.? — Å de till utförande fastställda delarne af nordvestra, östra och norra stambanorna har K. M:t bestämt följande stationer nemligen: å nordvestra stambanan mellan Lazå och Kristinehamn, Hasselfors, Svartå, Degerfors, Björneborg och Kristinehamn, samt Å vila sd ka NU ID — OR Br 0: DD BT 1