Så äfven här. Det menskoåldrar dröjde, dock kom det. Sig det skilda åter böjde tillsammans och idn blef verkliggjord. Det träd, hvarom så länge fåfängt spåddes, slog dock, när tidernas fullbordan nåddes, i blommor ut; det blef i gammal Nord en fröjd, som när på vinterns långa dvala det följer vår med vestanvind och svala.