EN KÄRLEKSHISTORIA-). Öfversättning från engelskan. Leslie teg. Det var en okänd och underbar njutning för honom att höra denna oskyldiga själ afslöja sina tankar. Han trodde i detta ögonblick hvad så få män ha den glädjen att fatta, att det hos många unga flickor kan finnas och i verkligheten finnes ett rent barnsligt sinne. Den vackra, trakten och det herrliga vädret förökade den glädje som de båda kände. Det blel varmt, beonora tog af sig sin hatt och Leslie bar den åt henne; men han kunde icke undgå att skrynkla till banden medan han gick och talade med henne, och de roade sig båda åt hans manliga tafattbet. De kommo till en brant sluttning och ilade allt hastigare ned utför den, tills det slutligen gick så häftigt, att Leonora mäste fatta teg i honom för att icke falla. Den starka rörelsen hade framlockat blodet i hennes kinder, då hon stod vid foten at kullen, och båda skrattade af yster glädje. Medan de gingo långs med en annan hög kulle, på hvars topp växte enfovårdad häck, blef Leonora varse något som sprang omkring bland ljungen icke långt ifrån dem, och kort derpå sågo de att det var en harunge, som tycktes leka på detta korta afstånd ifrån dem. Leonora stod stilla för ätt se på den, men Leslie upptäckte genast huru saken förhöll sig och sade att haren var fångad i en snara, som vid hvarje språng han gjorde klämde hårdare omkring bans hals. SAck, huru grymt och elakt är det inte!4 utropaue hon. Hvem har väl kunnat ha hjerta att göra något sådant? För Guds skull släpp honom lös!4 Leslie gick upp för kullen för att upp: fylla Leonoras bön och försökte få fatt i s) Se ÅA. B. n:r 233, 234, 236, 237, 239, 240, UI—UA, 240—351 253, 255 och 256.