Riksgäldsfullmäktige ooh det sista Jernvägslånet. Efter den framställning vi meddelat rö rande lånefrågans behandling hos fullmäk tige redogöra statsrevisorerna för de huf vudsakligaste bland de i lånekontraktet in tagna bestämmelserna. Denna redogörelse anse vi oss böra förbigå då vi förut med delat kontraktet i sin helhet. I det följande sammanfatta revisorerna de åsigter och omdömen, hvartill fullmäktige: åtgöranden i detta mål synts revisorern: filva anledning. Denna den vigtigaste de en af berättelsen återgifva vii dess helhet. så lydande: Vid jemförelse mellan vilkoren för det nu afslutade jernvägslånvet samt de båd: äldre, åren 1858 och 1860 af riksgäldskon toret upptagna utländska lån, befinnes det att den uti partialobligationerna för alla tre lånen föreskrifna ränta år lika, eller 4! procent; — att den annuitet, som tillliqvi. derande af ränta och emortering erfordras, uppgår för 1858 års lån till 556 proceni samt för 1860 och 1864 års lån till 5!a faocn af det i obligationerna föreskrifna ånebeloppet; — att, genom dessa aunuiteter, 1855 års lån blir amorteradt inom 4(C år, 1860 års lån inom 38!3 (rätteligen 38,3079) år och 1864 ärs lån inom 54 år: — att kapitalrabatten å det i obligationerna föreskrifna belopp utgjorde för 1860 ärs lån 6 (premielänet deri ej inbegripet), under det att för 1858 och 1864 års lån blifvit beviljade sådana ränteoch provisionsfördelar. som motsvarade en kapitalrabatt för 1858 års lån af I,2794 K samt för 1864 års lån efter tvenne olika ränteberäkningsgrunder antingen 10,1898 4 eller I,s790 4; — samt att den eftektiva ränta, som utgår för det influtna kapitalet, utgör för 1858 års lån 5.2700 K, för 1860 års lån 5,0022 och för 1864 ärs län antingen 5,3190 4 under vissa, men 5,3487 under andra förutsättningar; åberopande revisorerna, i afseende å dessa sifferuppgifter, de uträkningar, som, på anmodan af revisorerna, blifvit uppställda af professorn vid teknologiska institutet Hjalmar Holmgren och såsom bilaga finnas vid denna berättelse fogade. I afseende å dessa beräkningar böra likväl revisorerna erinra, att deruti icke blifvit inbegripen den 1s 4 stämpelafgift, som vid försäljning af utländska obligationer i England erlägges, hvilken afgift, om den af riksgäldskontoret komme att utgöras, hvarom länekoptraktet jake upplyser, ytterligare fördyrar 1864 års än Ehuru således sistnämnde lån är dyrare än någotdera af de båda föregående, anse revisorerna att denna omständighet i och för sig icke utgör anledning till klander, enär tiden för lånets negocierande ovedersägligen varit särdeles ogynnsam. Men vid betraktande derjemte al det sätt, hvarpå fullmäktige tillvägagått för att fullgöra rikets ständers i detta hänseende dem lemnade vigtiga och ansvarsfulla uppdrag, har kos revisorerna stadgat sig den öfvertygelse, att fullmäktige ingalunda ådagalagt all den sakkännedom och omtänksamhet, som rikets ständer kunnat förvänta af en delegation, hvilken, utan att vara bunden af några utaf rikets ständer på förhand gifna inskränkande föreskrifter, fått förtroendet att besörja ifrågavarande upplåning på det sätt densamma funne vara lämpligast och ändamålsenligast för beredande af de för staten mest fördelaktiga vilkor?. Redan vid det sammanträde den 8 Oktober sistlidne år, då lånefrågan första gånen hos fullmäktige förevar, funno fullmiktige tidsförhållandena vara sådana att länet Pmåhända icke skall kunna erhållas på lika Pfördelaktiga vilkor, som derest fullmäktige några månader tidigare varit bemyndigade Pafsluta detsamma?, Men sådant ouktadt, och ehuru fullmäktige, med antoglig visshet derom att låneuppdraget skulle lemnas i fullmäktiges händer, egde mer än tillräckligt rädrum att under den längre tid jernvägslånefrågan hos rikets ständer behandlades, vidtaga sådana förberedande åtgärder som, då uppdraget slutligen erhölls, kunnat verka till frågans utredande och konseqventa behandling, hade likväl, såvidt af protokollerna kunnat inhemtas, icke ens något program upptagande de hufvudsakliga vilkor, varunder fullmäktige skulle vilja inlåta sig i underhandling med bugade låneöfvertaare, blifvit uppgjordt hvarken vid den tid fullmäktige fingo emottaga rikets ständers beslut i ämnet eller under de flera månader, som derefter förflöto innan lånet blef afslutadt. Tvärtom förklarade fullmäktige, å eätt ofvan blifvit anmärkt och af protokolle: för den 8 Oktober sistlidne år inhemtas, att de lika litet ville på förband meddelas ?något bestämdt förklarande i afseende på Präntefoten, som med hänsigt till öfriga Iå?nevilkoren?, semt att kungörelsen om lånets upptagande endast borde innefatta en ?j allmänna ordalag meddelad underrättelse ?om det nya fonderade statslånets uppteg?ning och belopp semt tillfället till anbud ?å detsammas anskaffande?. Det synes dock revisorerna, som hade fullmäktige, ifall de velat uppmana utländska kapitalister att spekulera på länets öfvertagande, åtminstone på nägra bland de förnämsta utländska penningbörser bordt låta framlägga ett försleg, ionefattande fullmäktiges önskningar i alseende på räntefot, annuitetsbelopp och amorteringstid, med tillkännagifvande derjemte att spekulanterna sjeliva egde att även i dessa delar efter eget behag modifiera sina anbud. Det är nemligen obestridligt att, om ett projektkontrakt eller en plan i of