STOCKHOLM den 1 Nov. I våra två sednaste nummer ha vi meddelat statsrevisorernas redogörelse för den behandling jernvägslånefrågan fätt röna hos fullmäktige i riksgäldskontoret. Vi börja i dag återgifvandet af den egentliga kritiken af fullmäktiges förfarande, och vi fästa våra läsares synnerliga uppmärksamhet på denna märkliga del af berättelsen. I sammanbang härmed böra vi dock omnämna det försök, som göres i Dagligt Allehanda för gårdagen, att genom en liten escamotage blanda bort saken och vältra ansvaret för fullmäktiges mångfaldiga missgrepp på, skulle väl någon anat det, ingen mer och ingen mindre än — Aftonbladet. Det är ingen annan än Aftonbladet, som skapat den ogynnsamma konjunktur, med hvilken fullmäktige haft att kämpa. Så förmäler åtminstone D. A. Vi ha icke emickrat oss med att värt inflytande var så stort, att vi förmådde utöfva en afgörande inverkan på situationen och stämningen i Europa, och det lärer väl också, när allt kommer omkring, hafva varit svenska reringens bestämda löften att uppträda till anmarks försvar så snart någon annan af vestmakterna gjorde detsamma; det lärer väl ha varit våra rustningar till lands och sjös, framställningen till norska storthinget m. fl. dylika omständigheter, hvilka gäfvo anledning till den förmodan, att Sverge kunde komma att deltaga i kriget. När D. A. hunnit taga kännedom om revisionsberättelsen i sin helhet, skall tidningen finna, att riksarkivarien Nordström sjelf insändt rapporter om de svårigheter, som föranleddes af norska storthingets hållning i slesvig-holsteinska frågan — en hållning med hvilken, om vi icke missminna oss, D. A. på sin tid var synnerligen belåtet. Vi tro att dylika omständigheter voro, i förening med den allmänna politiska och finansiella ställningen, så uteslutande bestämmande i afseende på konjunkturen för upplåningarne, att vi till och med vilja fritaga D. A. från ansvaret att hafva förvärrat densamma, ehuru bladet visserligen i detta afseende gjorde sitt bästa genom att i sina protektionistiska patroners intresse idkeligen framställa vårt land och dess näringar såsom fullständigt ruinerade. Det. är emellertid alldeles förspilld möda att med anledning af revisorernas anmärkningar mot riksgäldsfullmäktige debattera frågan om orsaken till den ogynnsamma konjunkturen för lånets upptagande. Revisorerna ha varit alltför upplysta och alltför rättrådiga för att lägga fullmäktige till last vare sig konjunkturens ogynnsamhet eller dess inflytande på lånevilkoren. Det är, såsom man skall finna af revisorernas berättelse, helt andra omständigheter som föranledt de högst allvarsamma anmärkningar, som de framställt. Det synes tydligt, att Dagligt Allehanda i sin ifver att från fullmäktige eller den styrande ibland dem afvända det allmänna ogillande, som måste blifva en följd af den vunna kännedomen om det sätt hvarpå denna statens angelägenhet blifvit behandlad, icke gifvit sig tid att taga kännedom om sjeltya revisionsberättelsen. Tidningen skulle eljest måhända ha låtit bli att så mycket orda om de svårigheter, som mötte underhandlingarne med de tyska bankirerna, ty det är just ett bland de hufvudsakligaste gravamina, som ligga fullmäktige till last, att de icke gjorde något det ringaste for att komma i beröring med någon annan än dessa tyskar, som slutligen i det afgörande ögonblicket gledo dem ur händerna, medan de deremot gjorde mycket, ja man kan säga gjorde allt för att stöta ifrån sig andra, som ville närma sig dem. Det är likväl öfverflödigt att härrekapitulera revisorernas anmärkningsanledningar. Revisionsberättelsen, till hvilken vi hänvisa, är tillräckligt talande och behöfver sannerligen icke några kommentarier.