så all med ullhjeip al stolar, dynor och mattor denna del af fartyget förvundlades till ett törmak. För att åse inskeppningen hade samlats en ganska stor menniskomassa, bestående icke blott af Stockholms mera bemedlade invåni:e, utan även af lundtbor i deras pittoreska dalkarlsdrägter af tärskionströjor och yllekjortlar, eller med svarta silkesdukar bundna öfver hufvudet, och svarta drägter kantade och randade med rödt eller grönt. Förutom de på Stockholms slott samlade konvgl. personerna samt deras uppvaktning, befann sig bland sällskapet ombord ätven hela diplomatiska kåren. — En beundransvärd utsigt erbjöd sig då ångbåten gled fram förbi Stockholms förstäder och de förnämsta regeringeetablissementerna och hospitalerna, hvilka äro belägna på sjöns sluttande strand. Man kunde ätven fullkomligt öfverskåda den väg com sammanbindningsbanan kommer att följa, utstakad på sädunt sätt, att den så Ihtet som möjligt skull skada hufvudstadens skönhet (2); och då man såg tillbaka på staden, det jäuelika slottet, riddarhuset samt de svenska konungaernes kröningssal och begrafningsplats, kunde man omfatta alltsammans med en enda blick. Om det varit tidigt på sommaren, i stället för mot slutet af hösten, kunde vädret icke ha varit gynnsummare. Det var en af dessa sällsporda men älskliga undantag från en kall årstid, i Medelhalstrakterna kallad ?S:t Martins sommar. Mun lyckönskade hvarandra allmänt till denna goda tur, emedan till följd deraf att granen är förherrskande i de nordiska landskapen, det blott behöfs frånvaron af eolsken för att kasta öfver dem en skugga ai dysterhet. Så som förbällandet nu var, erinrade stränderna med sin rikedom af grönska nästan om Schweiz. De suknade naturligtvis de sig upptornande Alperna bakom sig; men saknaden af höjder! ersattes till någon del af väggar af hvita moln, som vältrat sig öfver hvarandra i fantastiska skepnader och framställde icke oäfna bilder af den eviga snöns regioner. Närmast Stockholm äro holmarne kala, men längre inåt Mälaren äro de trädbevuxna, och etter hand som båten skrider vidare möter man ofta bördiga dalar. På vägen till Gripsholm var Arboga? nödsakadt att göra ett slags omväg för att anlöpa Drottuingholm och der alhemta enkedrotwningen; men resans förlängning var för alla angenäm och erbjöd dessutom tillfälle att vid dagsljus beundra proportionerna af det palats, som aftonen törut vid fackelsken erbjudit en så storartad anblick. Enkedrotwingen med en al sina hofdamer och sin hofmarskalk befann sig på kujen midt framför slottet, afvaktande ångfartygets ankomst. Några hundra åskådare stodo blott nägra steg bakom henne, seende alltivg som tilldrog sig, men likväl utan att gå i vägen för henne. Så snart fartyget blilvit fastgjordt och innan lundgången ännu var riktigt i ordning, gick konungen i land och förde sjelf, efter ett kort sumtal, sin moder ombord, der hon mottogs och välkomnades af prins Oscar och sedermera af alla de öfriga medlemmarne af det kongl. sällskapet. Från Drottningholm till Gripsholm fortsattes resan utun något annat anmärknivgsvärdt än att en förmögen svensk gentleman gaf en kanonsalut trån sitt slott, som ligger i närheten al Gripsholm på andra sidan sjön. Herregårdar öfverflöda i denna trakt, men de bebos endast under två eller tre månader om året, under den korta nordiska sommaren. och deras egare ha nu nästan utan undan tag inflyttat till städerna. Anblicken at Gripsholms slott med dess starka röda torp och svarta tak, är från sjösidan mycket längslande. Slottet står på ett utspringandt klippstycke, med foten dold för blicken a: en björkdunge ända tills man :står omedelbart utanför dess port. Något till höger ligger den lilla staden Mar.efred, som ha mycken likhet med de flesta svenska byar — d. v 8. det består af röda trähus med hvita fönsterkarmar, omgifna af och omvexlande med trädgårdar och lindar, under det från en något högre belägen punkt kyrktornet reser sig öfver kolonien. Gripsholms slott är af förundransvärdt hög ålder och dess murar äro för närvarande icke så uppfyllda af taflor som de skulle vara af hist riske minnen, om de kunde finna en röst att omtala dem.? Korrespondenten redocör härefter för de för svenska läsare välbekanta historiska minnen, som äro fäs:ade vid denna gamla borg och han fullföljer derefter: Mången navion skulle ha nedrifvit det slott eller åtminstone det torn, med hvilka så beklagliga minnen äro förknippade. Men Sverge har en så ärofull forntid, att det kan tåla vid att låta sanningen bli känd i alseende å detta melankoliska ställe i sin historia. För att omsorgsfullt granska taflorna i detta slott skulle minst en vecka er tordras. De äro omkring 2000 till antalet: perlorna i samlingen äro porträttet af Maric Antoinette och hennes barn, ett af de båda ruda otvifvelaktiga porträtter, som finnas uf den olyckliga drottningen; GustafIll och hans bröder i kroppsstorlek; samt Filip IV till häst af Velasquez. Dessa tre äro konstverk af så otvifvelaktig förtjevst, att detär satt i fråga och nästan beslutet att förflytta dem till museum i Stockholm. Två eller tre sådana Salles des contemporains, i hvilka de svenska monarkerna funuo så stor smak. tinnas i detta slott. Intressantast är den semling, som gjordes under Gustaf II:s let nad. Blund hävs samtida förekomma genom ett besynnerligt sammanträfltande Georg III af Evgland och Carl II af Spanien, och på hans tid voro äfven de bäna qvinliga suveräner, som i eå rikt mått inskrifvit sinn namn på historiens blad, Maria Theresia at Österrike och Katarina af Ryssland, på höjden af sin makt. Blund de taflor, vid hvilka svenska besökande fästa största intresset, äro porträtterna af Linnt och af en talarei bondeståndet, som framställs i den drägt, han vanligen bar. Eugelsmäns blickar fävg slas af nägra ypperliga taflor, som belysa deras egen historia, bland andra porträtter af Cromwell och Carl I, i hvilka båda det sannolikt finns mera karakter än i något al dem som blifvit de mest omtyckta i England. Det finns äfven ett porträtt af drottning