Ingen olikhet i rörelsens bedrifvande före ter sig sålunda, äfven i fråga om försälj ningen; och det är följaktligen förgälves at söka orsaken till vårt högre produktions pris i den uppgifna omständigheten att ar betet icke skulle vara nog fördeladt. Insändaren i Handelsoch Sjöfartstidain gen hear funnit för godt åberopa egna erfa renhetsrön från främmande länder, hvares han i sina affärer blifvit trakasserad, sö kande deri ett stöd för sin mening om obe höfligheten af våra kreditlagars reform Bland dessa länder förekommer först Eng land, för hvars laglöshet insändaren doci icke vill advocera, Säkerligen är det docl honom icke obekant, att frågan om handels domstolarnes inrättande länge stått på dag ordningen derstädes. Att den ävnvu ieckt vnonnit framgång torde kunna förklaras der af, att en nation, som så underbart: konse qvent under århundraden b gagnat kriget och fredens skiften för ökande af sin rike dom och befästande af sin industri, att der i dessa hänseenden nu står främst bland alla verldens folk, icke gerna nedlåter si att hemta lagar från andra länder. Öfrigt uppgilna platser äro Hamburg, Preussen. Sachsen, Ryssland och Sicilien. Härvic vill det sig likväl så olyckligt, att insända ren ätit sin pudding? just i de länder hvarest den jurisdiktion saknas, som vi för orda, dock med undantag af Sicilien, dei under det förtryck, som länge hvilat öfve landet, lagen dock icke förmått göra s gällande. Då förhållandet nu är såsom v nämnt, då insändarens erfarenhet om lång sam och osäker lagskipning daterar sig, icke från länder, hvarest den franska lagen är gällande, utan från sådana som äro lika vanlottade med vårt kära fädernesland oftanämnde lagstiltningsväg, månne icke di denna erfarenhet, rätt sedd, utgör ett godt. ett öfvertygande bevis för befogenheten al vårt yrkande på en särskild jurisdiktion för bedömande af kommersiella frågor? Skulle vi med exempel och erfarenhetsrön inom vårt eget land söka bevis för nödväntigh ten al en reform, sådan vi fororda, kunde vi sannerligen fylla folianter, men känd sak är så god som vittnad, och då sådana exempel dessutom lätt äro egnade att kasta skugga på auktoriteter eller per soner, der skulden egentligen är lagens, så undvika vi dem helst. Tviflaren har i allt fall ej svårt att vinna visshet, icke endast hos fabrikanter, utan äfven hos engrosister ock säkrast hos rädhusoch häradsrätterna. En erfarenhet, i och för sig sjelf tillräckligt slående, såvida nemligen det är af vigt att näring och industri uppblomstra, kunna vi likväl icke undanhålla. Då för få (4 å 5) år sedan en vår nära anförvandt arbetade i Belgiens yllemannfaktur-distrikter, uppstod fråga att härstädes etablera honom i kompani med sonen till en af den vtländska platsens utmärktare fabrikanter. Denne, som förut hade i främmande land etablerat 2:ne äldre söner, reste hit. Hänförd af de naturförmåner här erbjödos, var associationen nära att afslutas, då talet föll på värt kredit och bankväsende. Vi upplyste honom samvetsgrannt om förhållandena, hvurefter vi erhöllo ett kategoriskt svar, ungefärligen sålunda: ?Med slika lagar och institutioner kan ingen industri prosperera?, och aflären afbröts för alltid. Sat sepienti! — Fogar man härtill det märkliga, under ögonen liggande faktum, att respektabla medlemmar af den nation, som måhända minst af alla gjort sig känd för bristonde omtanka och ihärdighet och som mähända mest al alla är förtrolig med peuningemarknaden, icke försakande en ärhg vinning der den erbjudes — att just medlemmar af denna nation på sednare tiden frivilligt dragit sig ifrån det yrke, hvarom härofvan är taladt, så vill det synas obestridligt att ett djupare ondt än oförmåga och oskicklighet ligger till grund för vära näringars underlägsenhet. Och då vi i vår broschyr redan medgifvit alt inga klimatiska eller naturförbållanden lägga hinder för en fri täflan, så gilves, efter vår bästa öfvertygelse, stadgad under mångåriga forskningar, ingen annan antaglig grund derför än just de af oss påpekade bristande och briswälliga lagar rörande arbetet och krediten. I många afseenden öfverensstämma i sina åsigter de båda resp. redaktioner, hvilkas yttranden vi här upptagit. I ett skilja de sig dock diametralt och detta är i frågan om vårt industriella arbetes resultat, d. v. s. den vigtiga frågan om skälig eller oskälig vinst, hvilken vid tullbestämmelser torde böra komma i betraktande. Vi återgifva här ordagrannt bådas meningar: , Handelsoch SjöfartsAftonbladets. tidningens.