borgs 7he!sosamma vestanvindar, (professoi Eberhard Rosenschölds ord), och från dess hafskusts uppfriskande böljeslag. vOrv. Odd. Underrättelser från Danmark. I danska ?Dagbladet? läses följande ar tikel: Det är icke mer än en veckas tid sedan alla berättelser från Jutland gingo ut på alt fienden beredde sig att utrymma nämnde povins. Denna förväntan stödde sig icke lott på muntlig utsago af preussiska och österrikiska officerare, utan bestämda steg i denna riktning voro derjemte vidtagna af de fiendtliga öfverbefälhafvarne. Marschen söderut var redan börjad, de nordligare ligande byarne hade blifvit sina obehagliga gäster qvitt, och general von Falekenstein hade haft en sammankomst med de jutska amtmännen för att träffa nödiga aftal om upprättandet af magasiner för de fiendtliga trupperna vid deras utmarseh, vid hvilket tillfälle han gaf den bekanta diner, der stiftsamtman Bretton tömde afskedsbägaren med sina preussiska patroner. Men alla de förhoppningar, som sålunda blifvit väckta i Jutland, äro nu plötsligt kullkastade, dess utrymmande är uppgilvet, och det hotas tvärtom med ett ännu hårdare förtryck än det, hvarunder det så länge suckat. Förändringen betecknas genom en rad kungörelser från den jutske diktatorn, hr Vogel v. Falckenstein, och hvilken börjar med den, som det synes genom taktlöshet från dansk öfverhet framkallade, men derför icke mindre betecknande hotelsen emot danske embetsmän att blifva straffade såsom för en förseelse mot den för närvarande i Jutland bestående landshöghet? (den preussiska), om de mottaga instruktioner eller befallningar från andra än hr v. Falekenstein och hans militärguvernement?. Derefter erfor man, att han — blott af småaktig elakhet — förbjöd utbetalning af pensioner och understöd från de jutska kassorna, ehuru dessas otvifvelaktiga öfverskott enligt fredspreliminärerna skola återbetalas ill Danmark. Dessa kungörelser efterföljdes af ett nytt förplägningsreglemente, som förhöjer de dagliga leveranserna till preussiska soldaterna med, om vi minnas rätt, 50 proc. och halmleveransen med närmare 100 procent. Ungefär samtidigt påbjöds en stor och helt visst onödig förökning af de reducerade vagnparkerna, hvilkas vidmakthållande hvilar så tungt på landtbefolkningen. Och slutligen bestämdes den 23 September, att trupperna skola ?gå i vinterqvarter? i de östjutska städerna, som sålunda få en utomordentligt stark och tryckande besättning, medan landsbyarne och de vestjutska städerna befrias från denna börda. På samma gäng dessa underrättelser komma oss tillhanda från Jutland, klaga de ofliciella preussiska bladen, att fredsförhandlingarne dragas ut på tiden af danska regeringen, och berätta att Danmarks hårdnackenhet ännu icke är öfvervunnen, men att ögonblicket nu är kommet, då de tyska stormakterna måste diktera freden för Danmark. Medlet dertill skall väl vara förnyade utressningar i Jutland. Det är för att tvinga Janmark att gifva med sig, som general v. Falckenstein på förnyad befallning från Berlin åter tager jutarne under behandling?. Med en tysk segrares högmod påminner han den undertryckta befolkningen att han är herre, och att Jutland nu icke har annat att göra, än böja sig för öfvermakten. Han hånar känslan för fäderneslandet genom att låta arrestera män, hvilkas enda brott är, att de visa en dansk fana i en dansk provins, eller att de icke äro tyska språket tillräckligt mäktiga att kunna affatta räkenskaper på tyska. Han sammandrager alla trupper i de östra städerna, der nationalkänslan ir mest lefvande, och skall säkert genom alla medel söka göra denna börda så tung för invånarne som möjligt. När sedan förryckt blifvit riktigt härdt, skall han påkalla våra fredsvänner, som skola på nytt sätta i äng adresser om fred till hvarje pris, och ån Jutland skall utgå ett så starkt moraliskt tryck på folket, att regeringen blir i stånd att gifva efter äfven för de nya fordringarne. Denna taktik skall dock, som vi hoppas, icke leda till något resultat. Vi känna mycket väl, huru hårda Jutlands vilkor nu äro, men tyvärr kan ingenting göras dervid. Den koogl. regeringen? har så litet visat sig mäktig de förhållanden, den sjelf åtagit sig att lösa, att fiendens fordringar, så vidt man an bedöma at yttranden iregeringens egna organer, nu äro mera närgångna än någonsin; och det finnes ingen annan utväg än att bära förtrycket och hoppas att undervandlingarne kunna få en bättre utgång, än det ser ut. Fiendens skamliga framfärd i Jutland kan måhända i förening med förrycket i Nordslesvig framkalla en verksammare intervention till vår fördel, än danska olket hittills kunnat glädja sig åt. I alla händelser hafva jutarne uti den nuvarande regeringen en garanti för, att eftergifvenheen skall gå så långt, som det på något sätt ir möjligt; det skall icke kunna tillskrifvas någon hallstarrighet? från danska ministrarnes sida, om Jutland vintern igenom kommer att behandlas såsom ett eröfradt land uf en fältherre, som icke känner någon skonsamhet. Prinsessan Dagmars förlofning med storursten tronföljaren i Ryssland lär nu vara lefinitivt afgjord. Efter en kort förberelelse här skall den blifvande sjelfherrskarnnan öfver alla ryssar, åtföljd af prins Jans af Glicksburg, resa till Ryssland, för utt upptagas i den grekiska kyrkan, I Köpenhamn berättar man, att kejsaren af Ryssland väntas dit på ett besök.