Den i ett telegram till Posttidningen om nämnda korrespondensen från Paris til Feedrelandet läses i sistnämnda blad för onsdags. Vi meddela ur densamma följande utdrag: Här i Paris känner man alldeles icke til någon dansk, utan blott en skandinavisl fråga, i det man utgår från den förutsätt ning, att nationalitetsprincipen, denna sam fundens naturliga grundval, förr eller sed: nare måste leda till de tre nordiska rikenas förening till en stat, som skulle få sin vä sentliga betydelse genom att bevaka inloppen till Östersjön. Men då Ryssland, afskuret från Svarta hafvet och Östersjön, endast from Hvita hafvet skulle ega tillgång till verldshafvet, så är det en hufvuduppgift för denna jättestat, att åstadkomms oenighet mellan de folk, som bo på båda sidor om Öresund. Det är Rysslands upppit att framtränga till Helsingborg, och det ar då ingenting emot att möta tyskarne på andra sidan sundet. Vestmakterna deremot, och isynnerhet Frankrike, kunna icke lugnt se på, att de skandinaviska folken undanträngas och att nycklarne till Östersjön komma i så mäktiga händer. Dansk-tyska striden har således öfvergått till en franskrysk och måste förr eller sednare, liksom orientaliska frågan, utveekla sig till en strid mellan östern och vestern, mellan civilisationen. och barbariet. I denna strid har nuvarande danska regeringen på förhand tagit österns parti och ställt sig på flendtlig fot mot Frankrike. Att vårt nuvarande hof förut hyst stark böjelse för de östra makterna, är ju en känd sak; man har icke glömt, att Danmarks nuvarande drottning, hvilken, enligt hvad Flyveposten gjort sig mycket omak att inprägla, icke är ?någon vanlig drottning, på sin tid såsom deutsche Färstin? deltog i bekransandet af hjeltinnan från Gaöta?. Samma böjelse gör sig nu gällande i sträfvandet att knyta äktenskapliga förbindelser mellan hofven i Köpenhamn och Petersburg. I Tuillerierna deremot anser man sig kränkt af den kongl. poringen i Köpenhamn, i det man icke vill eller kan tro, att offentliggörandet af grefve Moltke-Hvitfeldts förtroliga depescher är att tillskrifva blott en tidningsredaktörs pratsjuka. Det var i alla händelser, säger man, oförsvarligt att meddela dessa depescher, som fullständigt egde karakteren af diplomatiska familjhemligheter, åt halftannat hundradetal menn. skor. Derför är nuvarande danska regeringen, till hvilken man, såsom synes af de vid depeschernas offent