WL Mans GISPOSIHOd, MICKE UtomoradEnlSst FIK. På detta sätt uppstod den nya disciplin, som genom Maurys — nio gånger upplagda och tre gånger fullständigt omarbetade — Physical Geography of the Sea and its Metcorology gjorde sitt inträde i vetenskapernas system, Det dyra originalarbetet framträder nu i en med omsorg utförd, något förkortad, öfversättning af kaptenlöjtnanten inorska marinen H. J. Miller. Nio kartor och planscher samt en mängd i texten intryckta träsnitt underlätta läsningen af det i en populär och angenäm stil hållna verket. Till slut för denna gång skola vi nämna Skandinaviske Blade af linguwistisk-historisk Indhold. Af L. C. Neckelman. 1—7. Randers 1864.) Vi finna här en serie af språkhistoriska undersökningar till belysning af de nordiska folkens häfder och stamfrändskap. Ref. är ej i tillfälle att om dessa forskningars resultater hysa någon mening. Att de röja kärlek för ämnet och beläsenhet, är otvifvelaktigt. En af förf. i sjunde häftet uttalad och ganska utförligt samt ej utan skarpsinnighet motiverad åsigt, som väl ej annat kan än väcka anstöt på många håll, torde böra nämnas. Förf. vill göra föllande, att det språk, som vi i allmänhet enämna isländska?, hvarken är något gemensamt skandinaviskt fornspråk, grundvalen för den nyare svenskan, danskan och norskan, ej heller — såsom den KeyserMunchska skolan i Norge yrkar — detsamma som Norges fordna folkspråk — Oldnorsk?, såsom norrmännen säga. Isländskan är enligt hans mening ebt konstigt utbildadt lärdt litteraturspråk, ingalunda rent nordiskt. Ty hon är ntvecklad ur det lingua franca, som under benämninen dansk tunga? skapades och begagnaes af de skandinaver, hvilka kallade ?daner? och normanner? och ?varäger? — foro i vikingafärd och stiftade riken i österoch vesterled, och som blef för en tid bildningens allmänna språk i Norden. Detta är nu en ganska revolutionär åsigt. Förf. har, som sagdt, ej inskränkt sig till att löst framkasta den. De hevis, han sökt prestera, läsas ej utan allt intresse. — Der Hamburger Correspondent, hansestadens äldsta tidning, har blifvit såld till ett bolag för 100,000 mark banko. Bladets tendens skall förbli strängt konservativ och doktor Runkel fortfarande redigera det. — Ignatius Loyola, jesuiterordens stiftare, har af C. Göhring gjorts till hjelten i en historisk roman i fyra delar, hvilken inom kort utkommer af trycket. — Nyheter af franska författare. Alexander Dumas d. ä. arbetar på en ny roman ur den neapolitanska historien i slutet af förra århundradet, hvilken kommer att benämnas: Den heliga Felicia?. — Edouard Fournier har utgifvit ett intressant arbete: Gatornas i Paris krönika och legender. Såsom bekant är, har den franska hufvudstaden erhållit och erhåller ännu ett alldeles förändradt modernt utseende genom Louis Napoleons bygnadsprinciper, hvaremot medeltidens Paris, de förflutna århundradenas Paris med sina många historiskt märkvärdiga eller genom sagan och legenden helgade platser och hus småningom alldeles försvinner eller redan för-j svunnit. Fournier skildrar nu den gamla nu-; mera obefintliga staden, i berättelser om de allvarliga och glada, ofta till och med hemskt tragiska och dystra historier, som en gång spelat på dess mark. — Af St.-Benve har nyligen en efnadsteckning af Maria Lesczinska, Tudvig XV:s fromma gemål, utkommit. — Al. Dumas d. y. metamorfoserad. Om tidningarne i Paris äro väl underrättade, är d sselsatt med ett nytt skådespel: Vu . hvari han gjort ett djerft och lyckligt språng från Lorettekomedien och sensationsdramat till idyllen. — Drunkning på scenen. Ponson du Terrail, den beryktade fabrikören af den franska romanen och dramen, har bland annat tillsammans med Aucient-Bourgeois och Ernst Blum skrifvit en följetongsroman åt Patric, med titeln Roccambole?, hvilken nu blifvit omarbetad till en stråtoch lönnmördarekomedi af renaste eiler snarare smutsigaste vatten och gifvits på AmbiguComique-teatern tyvärr med ofantligt bifall. En korrespondent skrifver derom: Den ringklocka, på hvars tecken förhänget går upp, är en delinqventklocka, scenen en oföränderlig afrättsplats; i stället för att sprida en musernas atmosfer, stinker en ständig förruttnelseoch blodlukt emot oss?. Det är tillräckligt att beskrifva en scen. Roccambole och hans älskarinna, courtisanen Bacarat, skola undanrödjas af sin fiende Andrea. Denne förstår att locka dem till ett rendez-vous i en källare, och när hans offer kommit i fällan, stänger han till dörren. Båda äro lefvande begrafna. Roccambole söker i förtviflan bryta sig igenom muren. Men då stenarne lossna ur hvalfvet, intränger flodens vatten och fyller småningom hela källaren. Med gräsliga förbannelser drunkna de fångna. — Sex första tenorsångare för en teater. Direktör Bagier har för nästa italienska operasaison i Paris engagerat tenorerna Fraschini, Negrini, Naudin, Nicolini, Baragli och Corsi. — I Antwerpen försiggick den 2 dennes den högtidliga aftäckningen af den bildstod, som blifvit rest till minne af den för några år sedan aflidne folkskalden van Ryswyk; stoden är ett verk af bildhuggaren de Cuyper. Tio dagar förut . firades minnet af målareakademiens i Antwerpen stiftelse. En allegorisk figur aftäcktes på stora torget, hvilken försinnligar staden Antwerpen, som bekransar akademiens stiftares, David Teniers bröstbild. Detta minnesmärke är af van Arendonck. — En komitå af arbetare i London har beslutit uppresa Shakspeares bildstod på Primrose Hill. Företaget, i spetsen för hvilket dun bekante skådespelaren Phelps står, skall utföras medelst subskription. — Le Drac?, en fantastisk komedi i tre akter af George Sand och Paul Meurice, förelä-: stes den 3 dennes i Theåtre des Vaudevilles i Paris och antogs till uppförande. — Casilda la -Bohemienne heter ett arbete, som kommer att gifvas på Theåtre lyrique och skall vara författadt af hertigen af Koburg-Gotha. ! -— j Underrättelser från Danmark. Om Aaröeska ströfkåren skrifves uti Kal