aLADIATORERNE.) fAFLON UR LIFVET BLAND ROHARE OCH JUDAR. ROKAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. KAPITLET XVII. Den första stenen. De nnga männen började emellertid blifva oroliga, och uppmuntrade af ett tecken från deras anförare, rusade de fram mot fångarne. Esca skyddade med sin kropp Mariamne. Blek och orörlig, väntade Calchas lugnt sitt öde. Gioras, Simeons son, en af Sicariernas yppersta krigare, slungade mot honom ett klippstycke, som fällde den gamle mannen blödande till marken; men just som kastvapnet flög ur hans händer — medan han ännu stod der med sina framsträckta armar — skälfde en romersk pil i angriparens hjerta. Han föll på sitt anlete stendöd vid sitt offers fötter. Denna på slum afskjutna pil var det första före udet tili stormningen. I nästa ögonblick kora ett ofantligt granitblock, ur en kraftig katapul: slungad mot templet, träffade profeten der han satt qvidande på marken och krossade honom till en liflög, oformlig massa under sin tyngd. Derpå höjdes ett förtviflans anskri från den yttre muren — eit förvirradt larm af vilda rop, trumpeters skall, jubelskri från de segrande och rop af trots och förtviflan från de belägrade. Kort derpå kommo fyktingar isstörtande på gården, sökande skydd af sjelfva templet. Det var omöjligt att fullborda afrättningen — icke längre tid att. tänka på fångarne. Johannes af Giseala ropade till sig sina anhängare, bad de unga männen skynda sig efter sina vapen och begaf sig sjelf till sitt fäste in) Se A. B. n:r 129, 130. 132—148, 150, 151. 153—155, 157, 158, 160—183, 185, 186, 188—190, 199, 195-197, 199, 201—205 och 207—209.