SACLILLALEGOR AES UERIN RB DR V Val och Laddstooksgevär. (Ur Times.) I krig emellan kunskap och rå kraft ä ej ett tvifvel möjligt om den förras triumf Segern tillhör på längt när icke så mycke den stora härmassan, som icke mer d trupper, hvilka, om än underlägsna till an tal, veta att tvådubbla, ja fyrdubbla detge nom mera rörlighet och bättre omdöme. Det var en tid bortåt min lott att till höra de amerikanska sydstaternas armå, oci i trots af slagtningarnes buller och hett: drogs min uppmärksamhet med särskildt in tresse till hetraktandet af infanteriets utrustning och af den underbara enkelhet som utgör det framstående draget i hel: sydarmåns makalösa anordning. Så obeväpnade sydstaterna än sågo sit infanteri vid stridens början — det var på sin höjd försedt med vanliga musköter — så säkert räknade de ändå på seger genom bättre vapen framdeles; och de hade inom 18 månader skaffat sig 250,000 reffelbössor, hvilka, från första ögonblicket efter inhä digandet och så fort de knappa penningtillgångarne medgåfvo, förvandlades till kammarladdningsgevär. Medan England med dess stora förråd på uppfinningar, konstruktionsmedel och erfarenhet ännu grubblade öfver lämpligheten eller olämpligheten af refflade kanoner, krossades Sumpterfästets granitmurar genom några få skott med deaf engelsmännen Withworth och Armstrong uttänkta och föreslagna reffelkanonerna. Medan man på andra sidan Atlantiska oceanen betänksamt funderade på brukbarheten af pansarfartyg, dundrade Merrimac vid Hamptonroad, och styrde med full ångkraft trotsigt igenom vraken af splittrade träfregatter; den ruskade till och med Englands amiralitet hastigt ur slummern till en löjligt brådskande uppmärksamhet på saken. Medan stålkulor, skjutna ur kanoner om 15 till 20 tons vigt, voro föremål för de inom fredshären grånade kämparnes i Whitehallhån, tillverkades dessa nya vapen i sydstaternas gjuterier och arsenaler så skyndsamt som fattigdomen och de inskränkta medlen medgåfvo. Resultaterna af deras outtröttliga verksamhet och rastlösa omtanke ega vältaliga minnesvårdar i utgången af striderna vid Richmond, Palersburg, Charleston, Galveston och Moile. Efter tio års ledighet till försök och uppfinningar, har det olyckliga kriget i Danmark visat våra öars tröga och ljumma väktare öfverlägsenheten af kammarladdningsgevär och preussiska tändnålsgevär; medan je redan för några år sedan hade sett egge slagen användas i de stora sydvestra skogarne med bästa framgång, under strider icke blott emot vilddjuren, utan äfven mot indianer som voro väpnade med karbiner. De sednaste Wimbletonförsöken med Mont Stormoch Henry-gevär hafva obestridlifon ådagalagt för våra slöa paradhjeltar vad som länge varit erkändt i Amerika: att 100 reffelgevär med kammarladdning, i händerna på dugtiga jägare eller skarpskyttar, måste verksamt decimera och desorganisera, om ej helt och hållet förvirra, den tyngsta och bäst disciplinerade bataljon, som nödgas att marschera 3000 fot i en obeskyddad ställning. I det nu i Nordamerika pågående kriget har man just rätta stället att härom vinna afgörande bevis; och striderna der mot manstarkare härar erbjuda så många tillfällen till grundlig pröfning af ammarladdningsgevärens öfverlägsenhet öfver alla andra vapen, att jag hopRh vinna en liten stunds uppmärksamhet ör några få bland de rön jag i detta hänseende bevittnat. 1. I början voro vi väpnade med musköter, och på 300 fots afstånd hade viatt möta en talrikare styrka, utrustad med Enfieldsgevär. Inom 15 minuter hade hvar tredje man på vår 400 man starka högra flygel blifvit träffad, och var antingen död eller annars oduglig till stridens fortsättning. Liggande på marken, måste vi ladda med den största svårighet; ty dels var ställningen otjenlig dertill, dels var kulloppet efter femte skottet så orent, att laddstocken kroknade vid patronens indrifning. Sedan hälften af gevären råkat i detta bedrölliga skick — hvad värde hade de väl för oss i vår betänkliga belägenhet? Vi tillgrepo våra först stupades mindre begagnade gevär och nyttjade dem bäst vi kunde, men dessa voro snart lika oladdbara, och när vi slutligen funno patronens indrifvande omöjligt, återstod oss ingenting annat än bajonettstriden; det var med den vi afgjorde slaget vid Leesburg, liksom vi hade gjort förut vid Manassas n:r 1. Hade våra musköter eller reffelbössor haft kammarladdning, så skulle vi kunnat skjuta fem gånger fortare, raskare och verksammare, och i stället för flera timmars strid, skulle saken kunnat vara afgjord på en halftimme, utan att kulloppen kunnat orenas; ty med hvart nytt skott, inlagdt omedelbart i krutkammaren, rensas kulloppet på nytt, och all våda både för hufvud och arm, af det otyget som kallas laddstock, undvikes. 2. En rekognoscering anbefalldes för att utröna vår ställning och styrka. Fienden tågade fram, 10,000 man stark, och gjorde halt på 3000 fots afstånd från våra fältverk vid en skog, försvarade af ett enda regemente mot en linie om 13,000 fots längd, och som öppnade striden med drufhagel och granater. Den tågade långsamt; men försvararne, kringströdda i gräset eller bakom An a a nn dfL a AA