GLADIATORERNE.) fARLOR UR LIPVET BLAND ROMARE OCH JUDAR. ROMAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE, Den skara, som nu hindrade Mariamne att komma ut, bestod ar vilda, samvetslösa sällar af dessa trenne partier, förenade genomett gemensamt band afotyglad väldsamhet ochbrott. Det var just icke rådligt för en ung flicka att möta dylika vilda sällar nattetid i en ensam qvinnas hus, eller på en ödslig gata, och Mariamne, hvars hjerta isades vid det samtal hon måste åhöra, behötde allt sitt mod för att kunna begagna första tillfälle till flykt. pålr är det! ropade en af dem, i det an slog sin siålbeklädda hand mot dörrposten så att det dånade genom hela huset. Ingen molossisk stöfvare kan ha ett säkrare väderkörn än jag, eller förmår säkrare uppspåra vildbrådet i dess näste. Jag har en sådan aptit att jag skulle kunna borra min nos ända in utiinelfvorna på mitt byte, om jag finge tag i något. Här finns föda, kamrater, som håller på att tillagas enkom för vår skull. Det skulle vara besynnerligt om vi behöfde gå fastande till vallarne i natt ! Bra sagdt, gamle hund!4 sade en annan röst med ett rått flatskratt. Inte lär du väl mycket bry dig om hvad det blir för byte, min kära Sosas, bara det finns blodi det. Kom, låt. oss gå upp! Utan tvifvel ) Se A. B. nr 129, 130, 132—148, 150, 151, 1538-155, 157, 1598, 180-123, 195. 198. 1AKC 190, 192 ech 195-197, 198, 201, 208. och 203.