SSE NRA RIIS GLADIATORERNE.) JAFLOG UR LIFVRT BLAND ROMARE OCH JUDAR. ROMAN I TVENNE DELAB Ar WHYTE MELVILLE. Rådsherrarne betraktade hvarandra med oro och förvåning: Johannes syntes på god väg att kunna bevisa sin anklagelse mot den man som ansågs mest pålitlig i hela Jerusalem. Anklagaren fortfor med en min af tillgjordt lugn. och opartiskhet samt med en lugn och stadig röst: Denne man blef i dag förd till stora orten, försedd med en hedersvakt, direkte från det romerska lägret. Jag var händelsevis närvarande och man förde honom genast till mig. Jag hänskjuter till rådet huruvida jag öfverskred min myndighet genom att arrestera honom på stället, utan att tillåta honom meddela sig med någon, till dess jag fört honom hit inför er. Jag fick snart veta att han var en broder till Eleozar, en af våra utmärktaste anförare, åt hvilken en stor del af stadens försvar blifvit anförtrodt, och som bättre än någon annan: känner vår svaghet och ytterligheten at vår nöd. På min befallning visiterade man honom och fann hos honom ett bref, skrifvet af ingen mindre än anföraren för tionde legionen, en officer som står närmast Titus i anseende, adresseradt till en viss Eeca, en hedning, hvilken som en medlem af familjen bor hos Eleazar Ben-Manahem, denne chef för zeloterna, denne medlem af rådet, denne man, hvars högra hand blifvit hård genom det ständiga bruket af svärd och lans och som hellre vill afhugga denna högra hand med sin venstra, än underhandla med fienden! Jag anhåller e) Se A. B. nr 129, 130, 132—148, 150, 151 152—155, jön ARR, 160-—183, 185. 185, 188-—190, 192 och 195,