nad vid lasarettet eller ambulansen, tillfaller fi enden etter krigets rätt. Art. 5. De af landets invånare, som blifvit använda .ill att transportera sårade eller att hjelpa dem på slagfältet, skola äfven respektetas och bibehålla sin fullkomliga frihet. Art. 6. Svårt sårade krigare, antingen de redan finnas på ambulanserna eller lasaretten eller de uppta its från slagfälten, skola icke blott vårdas, hvilken nation de ock må tillhöra, utan dessutom icke heller göras till fångar. De skola ega rätt att återvända till sitt land, om de lofva att icke vidare taga till vapen under det fälttåget. Art. 7. Krigare, som omnämnas i föregående artikel, skola erhålla lejdebref och, om så erfordras, resepenningar, då de efter helsans återställande kunna lemna stället, der de blifvit våre. Art. 8, Saker, som erfordras för de sjuka och för de vid ambulansen anställda personer, skola anskaffas af den besättande hären, som sedermera eger att göra sig betald förmedelst förut öfverenskomna invisningar. Art. 9. Ett för alla länders krigshärar gemensamt fälttecken skall antagas för alla deras vid sjukvården anställde embetsoch tjenstemän. En j(emensam fana skall också i alla länder antagas r ambulanserna och fältlasaretten. Fälttecknet och fanan skola vara sådana, som i Genåve antogos på den internationella konferensen i Oktober månad 1863 (rödt kors på hvitt fält). Art. 10. De som, utan att ega rätt att anlägga fälttecknet, skulle göra det för att lättare kunna uppträda såsom spioner, skola straffas efter krigslagens hela stränghet. Årt. 11. Stadganden, analoga med de här ofvan föreslagna och rörande sjökriget, kunna göras till föremål för en särskild konvention mellan de deraf intresserade makterna.