ningen skall vara färdig den — -men ts! jag törs icke för denna gången begå flera indiskretioner. Svenska frivilliga i danska hären. Från Hobro skrifves den 8 Aug. istadens tidning: I går afton egde här en sällsynt och gripande högtidlighet rum, i det den här till följd af sina i striden vid Lundby erhållna sär aflidne premierlöjtnanten, dannebrogsmannen Conrad Betzholz jordiska lemninoar fördes från staden, för att öfver Aalborg sändas till hans hem i Stockholm. Öfver kistan, som vänliga och deltagande qvinnors händer täflat om att pryda med talrika kransar, hade dessa äfven bredt en svart slöja, vackert broderad med silfverstjernor och följande inskription: Conrad Betzholz. Danmark sörjer vid din bår?. På locket var fästad en plåt af siltverbleck, hvarpå lästes: ?Premierlöjtnant Conrad Betzholz, dannebrogsman, hårdt sårad i träffningen vid Lundby i Jutland den 3 Juli 1864, död i Hobro den 28 Juli: Högt hedradt skall ditt hjeltenamn bevaras i tacksamma danska hjertan. — I huset, der vår hädangängne broder utandades sin för Danm sak varmt kännande hjeltesjäl, talade köpman Brasch, riddare af dannebrogen, i sin egenskap af svensk-norsk vice konsul, några hjertliga och väl valda ord, efter afsjungandet af några utaf hr Kjersgaard författade verser. Omedelbart efter andra versens afsjungande, fördes kistan ut och bars af medborgare vid fackelsken och ledsagad af en efter våra små förhållanden utomordentligt stor folkmassa, i spetsen för hvilken syntes den aflidnes kapten, hr Hammerich, och två sårade danske menige, hvilka nu äro så pass återställda, att de kunde visa sin tappra krigskamrat den sista vänskapstjensten, samt flera preussiska officerare, genom den med grönt och blommor beströdda hufvudgatan öfver bron vid stadens norra ända, der man stannade med liket på en stor plats till höger om chaussn. Här framträdde, efter afsjungande af tredje versen, stadens sockenprest, pastor Spur, till kistan och skildrade i ett varmt och entusiastiskt föredrag den tacksamhet, danska folket är skyldigt den hädangångne och de andra trofasta själar, som under alla våra missräkningar på den af vårt svensk-norska brödrafolk förväntade hjelp, dock öfvervunnit alla betänkligheter för att ila värt betryckta land till hjelp. Vidare framhöll han, huru den aflidne redan tidigt såsom simpel dragon under förra kriget på Istedheden vid Stolk, första gången invigdes bland hjeltarnes antal och för sin tapperhet hedrades med Dannebrogskorset. Andra gången, nu i detta krig, var han den tappraste bland de tappre, som kämpade på Lundby hed, i det han, efter att ha blifvit sårad af två skott, ännu gick framåt, tills det tredje skottet sträckte honom till jorden; man hade derför också valt hedens ljungblommor att smycka hans lik i förening med en lagerkrans kring hufvudet. Derefter bar talaren vittnesbörd om den ädla och gudfruktiga själ, som andats i denna stofthydda, och huru han under stilla och lugna timmar i sann ödmjukhet bekände sig vara blott en arm syndare, och med en sädan bekännelse kunna vi säkert hopas, att hans själ benådad ingått till friden 1 Guds himmel. Slutligen uttalade pastorn i allas namn ett hjertligt farväl och fäderneslandets tack till den bortgångne vännen och brodern för den uppolfrande kärlek, hvarmed han hängifvit sig åt döden för Danmarks sak. Sedan en slutvers blifvit afsjungen, fördes liket till den vagn, som skulle transportera det till Aalborg. Om likets ankomst till Aalborg heter det i Åalb. Stiftst. för den 8 d:s: Liket af den på lasarettet Hobro iaflidne svenska premierlöjtnanten Betzholz ankom hit i förmiddags för att öfver Fredrikshavn föres till hans hembygd. Köpman Brasch från Hobro åtföljde liket, som vid kyrkogården mottogs utaf en del af stadens borgare och den äldre af härvarande sångföreningar. Den vackert dekorerade kistan, hvarpå man tyvärr saknade den tappres svärd, bars under psalmgång till kapellet, hvarilrån svensk-norska flaggan svajade och der sångföreningen åter utförde en vacker sorgmelodi. Såsom vi erfara, hade general von Falckenstein medskickat transporten en skrifvelse, hvari det hette, att liket obehindradt fick passera, utan att dock, der militär fanns tillstädes, någon militärisk honnör fick visas detsamma. Säkert skall honnören bli så mycket rikligare i den tappres hem. Uti ett sednare nummer af den10 dennes tillägger samma blad: Den af afiidne löjtnant Betzholz i affären vid Lundby begagnade sabel tillföll såsom krigsbyte ba ien v. Schluterbach, som kommenderade den preussiskastyrkan vid detta tillfälle. Då Betzholz slägtingar öch många vänner jtrat den önskan, att nämde sabel, som skall vara en present från konungen af Sverge, måtte få pryda hens kista, framSki en Fädan annriodaen fill kopten vi