grepp, och Kuropa egde sålunda en tyngdunkt, som bevarade detsamma från att luta ör mycket än åt öster än åt vester. Dannark höll vidare äfven Ryssland tillbaka genom hotet med skandinavismen, som utjorde ett band på kabinettet i Petersburg. an kunde förmoda, att den skandinaviska anionen kunde en dag under påtryckningen vf någon stor tidshändelse och med biträde Mf någon mäktig yttre allians genomföras, och man borde tänka sig, att den äfven utan dylika biträden skulle inom en viss lid ofelbart komma till stånd. En sådan union måste i Norden bilda en makt, hvilken man varit nödsakod att taga med iberäkningen, ty den hade varit i stånd att bibehålla sina vigtiga positioner tillräckligt länge för att bereda sina bundsförvandter tid och tillfälle att handla gemensamt. PTag er till vara? — sade Napoleon i Juni 1810 till svenska ministern baron Lagerbjelke, — den ryska kolossen hotar attj krossa er. I Norden ser jag densamma på stersjöns stränder, i söder betraktar den med lystna blickar Donau. Det der är en mycket allvarsam sak. I egen ej tillräcklig styrka ; tilläfventyrs skolen I nu kunna försvara er, men i längden förmån I det icke. I måsten närma er till Danmark; det gifves icke något annat medel att göra er fruktade af Ryssland. Förgäten all fåvisk afundsjuka, och allt skall nog gå bra.? Tror man väl, att sådana ord icke skulle vara å sin plats äfven i nuvarande stund, då tyssländ ånyo befästar Åländska öarne, fiKar efter Norzes nordligaste hamnar och sluter sig närmare än någonsin till Preussen och Österrike. i i Danmark gjorde ytterligare vestmakterna, i deras egenskap af skyddsmakter för de liberala institutionerna mom Europa, äfven en annan slags tjenst. Det hade nemligen gentemot Ryssländ och hr von Bismarck ildat och det underhöll en härd för. politisk frihet. Dess konstitution af den 5 Juni 1849 var icke någon misstänkt frukt af revolutionsandan. Dess konung Fredrik VII gaf sitt folk löftet derom den 20 Januari 1848, före, icke efter franska revolutionen; och om det är en sanning, att denna konstitution medgifver till en viss grad allmän rösträtt, så har likväl det folk, som erhöll densamma, deraf aldrig gjort något dåligt bruk; det har tvärtom haft densamma att tacka för en intelligent och fri utveckling under de femton år, som förflutit sedan det frigjordes från enväldet. Danmarks exempel hade visat sig smittsamt, och Sverge, redan lifvadt genom sin nära förening med det fria Norge, gaf ofrivilligt vika för en ädel täflan, när det omsider under sista riksdagen tog ett bestämdt steg till ombildandet af sin nationalrepresentation. SåJunda var man i begrepp atti Norden emot gbsolutismen och de gamla feodala tyrannierna bilda en tillflyktsort, der de med tids andan mest enliga institutioner kunde förskansa sig och Pefästa sig för att derpå vinna mer omfång till stor fördel för de förbundna eller vänskapligt sinnade vestmakterna. Nu har Tysklands fanatiska nit, som ingen förmått lugna, och de af hr von Bismarck i Wien dikterade order störtat omkull hela denna ändamålsenliga byggnad. I en tid, sem berömmer sig af att vara nationaliteternas gyllne ålder, har den danska nationaliteten, efter att i femton ärs tid visat prof på politiskt förstånd och militäriskt hjeltemod, nu blifvit stympad. Det är väl sant, att Preussen, som man påstår, i Tysklands namn erbjudit sig att garantera för ett samvetsgrannt skyddande af danska nationaliteten i Slesvig. Och Preussen har ju i detta afseende redan aflagt sina prof i storhertigdömet Posen. När 1831 ynglingar af landets förnästa familjer togo del i sina landsmäns polackarnes uppresning, såg man preussiska regeringen pålägga dessa familjer ofantliga penningböter, konfiskera deras egendomar och försälja dessa till tyskar. En preussisk minister öppnade ett särskildt kreditiv på finansbudgeten till inköp af polska domäner, hvilka man sedan åter försålde, och statistiei berättade med naiv beundran, huru under preussiska våldet storhertigdömets tyska invånarnes antal hade tilltagit i en beundransvärd grad, nemligen ifrån 140,000 till 550,000 under en tiderymd af 40 år! Sådan lärer ock Slesvigs historia komma att blifva, och Jutland är ett likaledes beräknadt byte. Hvad öarne angår, så tycker man måhända, att de kunna förena sig med Sverge? Hvartill skulle det tjena? De skulle icke för halföns båda förenade riken medföra någon materiel styrka, och en skandinavisk allians, bygd på ett af de trenne brödrafolkens nästan fullkomliga ruin, skulle ögonskenligen vara i saknad af all slags moralisk styrka. Det förslag, som lösligen blifvit framkastadt rörande Danmarks totala införlifvande med Tyska förbundet, har man betraktat såsom någonting löjligt och otroligt. Det bör emellertid erinras, att detta ingalunda är första gången, som kabinetterna höra taJas härom. Etter 1848 års oroligheter, då furst Schwa:zenberg med en så säker hand åter försatte Österrike och Tyskland i deras gamla skick, hyste han en tid samma plan, och vi skulle kunna med ledning af den politiska krönikan citera en viss furste i det nuvarande danska hofvet, hvilken helt nyligen varit af samma tanka. Furst Schwarzenberg, som trodde sig kunna dra parti af Frankrikes tillfälliga svaghet, måste likväl uppgifva genomförandet af sin plan; och samma ärelystna system skulle äfven vu misslyckas men icke utan att åstadkomma vådliga oroligheter. Hvad Danmark angår, hvem skulle väl ha rätt att klandra detsamma, om det i förtviflan tillgrepe en sådan utväg? Kan det väl dra i betänkande att sålunda äfventyra några af Europas vigtigaste intressen, sedan Europa visat sig bry sig så litet om detsamma, och kan man väl beskylla Danmark för att ej hälla på sin nationalitet, hvilken det så manhaftigt försvarat? Och skulle väl Danmarks fria författning kunne blifva ett ankare för återstoden ar monarkien. Vi befara, för att tala rent ut, att den icke förmår motstå stormen. Betänkliga tecken göra, att danskarne sjelfva förutse denna nya olycka. Anda intill börNE