Stockholm (Svea, Dana, Götha, Blekinge Toch förmodligen äfven Skåne) passageafI giften för hemåtresande frivilliga betydligt I nedsättes. Men då nu de frivilliga i mas.)sa skola entledigas, torde det bli en svår uppgift att snart kunna förhjelpa en stor del af dem till hemorten. Många af dem järo nemligen medellösa och ha, då de Tafgingo till kri steatern, i Köpenhamn föryttrat sina civila kläder, hvadan de bokstafligen stå blottade, när de måste afleverera sina uniformer. Det är fara värdt, att många af dem kunna komma att en tid bortåt qvarstanna i Köpenhamn i en föga behaglig ställning och att det missnöje som under sådana förhållanden lätt uppstår hos dem, som alltför lätt äro böjda att öfverskatta sin egen betydenhet och värdet af de tjenster de gjort, kan leda till hvarjehanda missförstånd och ledsamheter. Jag anser det derföre vara i hög grad önskligt att, om eentralkomiten ännu kan disponera eller från lokalkomiteerna erhålla nägra ytterligare medel, bestämda till understöd åt svenska frivilliga, dessa måtte så snart som möjligt öfversändas till Köpenhamn till ministern Björnstjerna, för att af honom och hr Möller användas till de svenska frivilligas bästa. Detta är också utan tvifvel detiskandinaviskt hänseende gagneligaste bruk, som Upsalastudenternas bestyrelse kan göra af den andel af de influtna konsertmedlen, hvilken blifvit deponerad i Stockholm, utan att ännu närmare bestämmelse blifvit träffad rörande dess användning. Det har gjort ett ganska egendomligt intryck på mig att i dessa sorgliga dagar genom ett konstens verk flyttas tillbaka fill en tid, då Danmark äfven var stadt i fara och kamp, men hvilken dock, i jemförelse med denna, var en tid af ljus och förhoppning. Det är en stor monumental tafla, framställande den grundlagsstiftande riksförsamlingen, som sammanträdde på hösten 1848, och hvilken tafla för konsul Å. Hage utföres af professor Constantin Hansen. Den berömde konstnären har dermed varit sysselsatt i fyra års tid, och ännu återstår mycket arbete, innan taflan är färdig. Man kan dock redan beundra den mästerliga anordningen, det förträffliga perspektivet och det träffande och karakteristiska sätt, hvarpå konstnären uti förgrunden i nästan lefnadsstora figurer framställt och grupperat de personer, som spelat de mest framstående rollerna år 1848 och sedermera i Danmarks konstitutionella historia. Afven bland åhörarne igenkänner man många framstående personer, såsom målaren Marstrand och bildhuggaren Bissen, professor Allen, Grundtvigs båda söner i den frivilliga krigarens drägt, fru Hallo. s. v. Bland riksförsamlingens mera bekanta ledamöter saknade jag bilden af den ädle och genialiske, alltför tidigt bortgångne Hans Egede Schack, af hvilken beklagligen intet porträtt lärer finnas i behåll. Bland främmande, som för närvarande vistas i Köpenhamn är den bekante finske riddarhusledamoten och publicisten mag. Aug. Schauman, hvilken nu, liksom under en föregående kritisk period (1851—52) med stort intresse och liflig uppmärksamhet följer förhållandenas utveckling städes och nästan hvarje session är tillstädes å Folkethingets eller Landsthingets åhöraretribun, der han ådrager sig uppmärksamhet genom sitt egendomligt imposanta utseende. Köpenhamn bär numera, hvad lif och rörelse på gatorna angår, helt och hållet prägeln af en bland Europas stora städer. Med förstäderna räknar det nu säkerligen omkring 170,000 invånare och då hufvudsakliga trafiken koncentreras inom den mindre omfångsrika, af de gamla murarne omgilna staden, är det naturligt att der skall uppstå en stor rörlighet på gatorna. Den ofantliga tillväxt som förstäderna på sednaste åren erhållit vittnar derom, att man numera helt och hållet uppgifvet tanken på att betrakta Köpenhamn såsom en fästning åt landssidan. Flera stora offentliga byggnader, såsom det vackra institutet för blinda, det nyss färdigblifna, kolossala och präktigt inrättade kommunhospitalet, äro också förlagda på glacien utanför vallarne, så att de skulle vara ibland det första, som måste raseras om man skulle rusta sig att låta Köpenhamn uthärda en belägring. Förstaden Nörrebro har på tio år vuxit upp till en särskild ganska prydlig stad, som fått sin egen kyrka, den brydliga Johanneskyrkan. Efterhand börjar den utbreda sig, så att man kan förutse, att den i en icke aflägsen framtid skall sammanväxa med förstaden Vesterbro, hvilken genom de många präktiga, i en smakfull, stundom nåot fantastisk stil uppförda husen vid Gamle ongevei och i Fredriksbergsallån redan är sammanbunden till ett helt med Fre-. driksberg-By och såmedelst utgör en stor välbyggd och vacker stadsdel, troligen medj ungefär samma invånareantal som Göteborg. Trafiken mellan denna stadsdel och den j. egentliga staden är ofantlig. På den spår-. väg, som af ett bolag blifvit anlagd ända från S:t Anne Plads Gi närheten af Toldboden och ångbåtshamnen) ända ut till Fredriks-. berg, gå snart sagdt minutligen kolossala. omnibusar, vanligen fullastade med menniskor både inuti och uppe på taket. Ute på Vesterbro, gent emot Tivoli, ett stycke på andra sidan om den stora Vesterbroallen ligger den stora stationsbyggnad, som skall blifva gemensam för båda de jernvägar, som utgå från Köpenhamn. Invid densamma ligger också den provisoriska lokal, som tillsvidare begagnas såsom stationshus för Helsingörsbanan. Jag beger mig just nu ditut, för att pr jernväg öra en färd genom hela det nordöstliga! Själland och från Helsingör öfver till Helsingborg, hvarifrån jag vill skrifva till eder ännu några rader — de sista för denna gången — ifrån Sundet.? Underrättelser från Danmark, Den mycket lästa Dagstelegraphen t. ex. säger i en uppsals: Då det en gång blir sju torsdagar i enl. vecka, hvad skall då ske?? sade en tvättmada:. till sin medarbeterska, i det hon tankfyllt afhröät sitt arhote. Ta men dat