tillagt, skulle ni handla på samma sätt, och skulle derför högakta er så mycket mera. Beträffande anklagelsen, att en af våra officerar befunne sig i spetsen för en kår af fribytare, li grefve Manderström förklarat, att han icke had någon föreställning om att någon af svenska ar måns officerare var med i någon kår, som kun de benämnas tribytare; alla voro de i konungen af Danmark tjenst, antingen vid regementen: eller vid generalstaben eller vid någon detache rad kår: men alla under den kommenderande generalens för danska armån befäl. Hvad de angick att oroa fienden, trodde grefven att de hörde till ett rättmätigt krigförande i allmänhet Svenska regeringen hade för gt ingen rättig het att utöfva någon kontroll öfver de officerare. som inträdt i danska armen och som endast borde lyda sina chefer. Efter dessa föregåenden var det ej underligt om prins Fredrik Carls dagorder här väckte den största uppmärksamhet. Om grefve Manderströms åtgöranden med anledning af denna dagorder berättas vidare: I den till Berlin aflåtna depeschen lär grefven framför allt fistat sig vid tvenne uttry nemligen först och främst vid det i prins Fredrik Carls dagorder, som talar om frimmande undersåter, som ej kunna bevisa att de fullkomligt tillhöra danska armen och derefter dagorderns slutmening eller att de skola bestraffas med lagens hela stränghet Med hänsyn till den första punkten lär grefve Manderström erinra — hvad våra officerare betritk far — att de ingått i dansk tjenst för ett års tid, och att de sålunda ej kunna lemna denna tjenst före utgången deraf, allrahelst som de ordentligt ro anställda vid de tjenstebefattningar de innehafva; beträffande återigen andra frivilliga svenskar, som tagit tjenst i danska armen, så lär han fästa uppmärksamheten derpå, att de, enligt vårt lands institutioner, icke behöfva något bemyndigande, hvadan de äfven tillhöra danska armens led så fullständigt som möjligt. Med hänsyn återigen dertill, att ae skulle bestrafias med lagens hela stränghet, så lär bland annat den, till följd af sin naturliga och enkla egenskap, lakoniska frågan förekomma: hvilken lag, som dermed menas. Klart och tydligt vill det synas, att de i öppen och ärlig strid med vapen i hand tillfångatagne icke kunna betraktas annat än såsom krigsfångar och behandlas derefter. Enär en krigsfånge för öfrigt icke kan dömas efter det lands lagar, dit krigets gång fört honom, med mindre än att han i detta samma land begått en förbrytelse mot dess lagar, står han följaktligen icke under någon annan lag än under folkrättens. Och folkrätten tillåter icke något annat straff än fängelse för en tredje makts undersåte. hvilken blifvit gjord till krigsfånge. Crefve Manderström skall också på ett klart och bindande sätt ha utlagt ämnet samt slutligen jemväl erinrat om huruledes man i alla tider respekterat krigarnes hjeltemod och tapperhet, framför allt i olyckan och motgången, och hvarpå Pre egen krigshistoria under många irhundraden gifvit lysande och hedrande bevis. Fä