LITTERATUR TIDNISG. Innehåll: Atterboms Samlade skrifter, 4:de delen. — Laboulaye, Europa och Amerika. — Litteraturoch konstnotiser. Samlade Skrifter i obunden stil, af P. D. Å. Atterbom. Fjerde delen. Örebro, hos N. M. Lindh. 1864. Den minnesvård som Atterbom, i sina Siare och Skalder, rest på en gång åt den svenska vitterhetens heroer och åt silt eget namn som vår ypperste litteraturhisto riker, har med denna del erhållit sin fulländning. Den är i sjelfva verket portalen till detta våra vittra hälders Pantheon, tillbygd sedan sjelfva hufvudbyggnaden var fullbordad. are och Skalder? börja nemligen, som bekant, först med Stjernhjelm, och förf. har derföre velat komplettera sitt verk med en öfversigt af den svenska vitterhetens perioder före honom. Så ha uppstått dessa ?Grunddrag af Fornskandinaviska och Svenska vitterhetens historia?, som upptaga större delen af det nu utkomna bandet, De utgöra också i sanning en värdig inledning till det stora verket, och om man än tror sig bafva anledning att ej alltid instämma med förf. i de hypoteser han någon gång framställer rörande frågor, som mer eller mindre nära sammanhänga med det egentliga ämnet för hans teckning, skall ingen kunna neka, att Atterboms skildringar äfven af denna period af vår nations vittra lif, så väl i förtrolighet med dess anda som i omfattning och djup, ännu stå oöfverträffade. Särdeles gäller detta! om hans framställ ning af den fornskandinaviska dikten och de dermed sammanhängande Asa-myterna. Den djupa, högstämda anda, som genomgår dessa myter, i deras religiösa och historiska, . ej mindre än i deras estetiska egenskap, skildras lifligt och snillrikt. Förf. är här helt och hållet gripen af sitt ämne. Man stöter sig derföre ej heller på om han i sina linguistiska deduktioner, för att bevisa Asalärans sommanhang med den urgamla persiska solkulten, tillåter sig slutsatser, som den nyaste tidens språkforskning näppeligen skulle adoptera — såsom då han i Azow vid Dons ut lopp ser en qvarlefva af det gamla As-hof (Asgård) och genom sin stafning af ordet Kaukasus — Kauk-asus — antyder sin åsigt ett den bekanta bergskedjan blifvit uppkallad efter Asarne, som här skulle halt sitt aldraäldsta hem. Edda-sångerna äro föremål för ett särde les intressant kapitel. Efier en karakter stik af den mytiska delen af dessa sånge — Völuspin, Håvamäl m. fl — uppvisas