STOCKHOLM den 9 Juli, Dagens telegram synes gifva vid handen, ett man nu lyckats 1å till stånd en reaktionär minister i Köpenhamn, som förmodligen innebär ett försök till en fredlig uppgörelse under ryska auspicier, ett uppgifvane af konstitutionaliteten och danska nationaliteten, och ett slags öfverlemnande af Danmarks öde på nåd och onåd åt Preussen. Den bekante tyske absolutisten Carl Moltke skall, såsom det heter, stå i spetsen för denna minister, som för öfrigt inrymmer ett par andra medlemmar af detta örstedska kabinett, som för några år sedan störtades, då det ville oktroyera en absolutistisk helstat. Helstatsmannen Quaade och absolutisten Johansen, som endast nödfallsvis och motvilligt varit ledamöter af den hittills varande ministeren, ingå uti den nya. Då under den sednaste vapenhvilan någon dylik kombination var å bane, till följd af ingifvelser från Petersburg, strandade densamma på det reaktionära kotteriets misströstan att kunna uppträda gent emot hela den upplysta allmänna meningen 1 landet och försöket gjorde fullständigt fiasco. Nu under det bedötvande intrycket af de olyekor, som slag på slag drabbat, under nedslagenheten öfver uppgifvandet af Als, under inverkan af de engelska ministrarnes eliändiga förklaringar i parlamentet, under den känsla af öfvergifvenhet, som måste intaga en stor del af nationen, då den blott hör talas om nederlag och undergång och ser alla vänner och bundstörvandter fullständigt svika, hvarje förhoppning om något slags bistånd slå alldeles felt, nu har man ansett den tid vara inne då man kunde på allvar försöka genomföra de ryska planerna, utan att under den slöhet, som de hopade olycksslagen för ett ögonblick framkalla, möta något allvarligare motstånd. senom att uppställa prins Fredrik af Hessen såsom pretendeont till kronan i det egentliga Danmark, sedan Londontraktaten blifvit trampad under fötterna, har man också lyckats skrämma Christian IX till ett ögonblicks beslutsamhet, till ett vågstycke, fö hvilket han, till följd af sitt personliga vi sende, eljest kanske ännu länge skulle skyggat tillbaka. Man erfar, att hans yngre bror, den i tysk tjenst varande prinsJohan, kommit uti en hemlig mission till Berlin, sannolikt för att söka öfvertyga preussiska hof vet, att Preussen uti danska konungen skulle kunna få en långt lydigare vasall än vare sig augustenborgaren eller oldenburgaren, endast man vill garantera honom fullständigt skydd mot det liberala och nationella Danmark; huruvida det då skulle vara meningen att Danmark genast med hull och hår skulle uppgå i Tyskland, eller något slags kortare öfvergångsstadium arrangeras, kommer utan tvifvel snart att förspörjas. De som här hemma anse sig bäst häfda lan-. dets ära genom att predika vår fullständiga vanmakt, skola utan tvifvel med synnerligt nöje förnimma dessa tilldragelser och, likgiltiga för framtiden och för allt annat! än det som på något sätt kan begagnas såsom svepskäl och täckmantel för en absolut nverksamhetspolitik, utropa: se der, huru mycket man kan bygga på det nationeltliberala partiet i Danmark, se der, huru vådligt det skulle varit att på ringaste sätt inläta sig med en regering, som dugen derpå kunnat störtas, för att lemna plats åt en reaktionär, tysksinnad och anti-skandinavisk!? Och det skall naturligtvis tjena till ingenting att erinra derom, att till följd af sakernas utveckling ett reaktionärt och på samma gång tysksinnadt parti måste finnas i Danmark, att det är Englands och Sverges-Norges overksamhetspolitik, som bringar detta parti till styret och slår hela det ofantligt öfvervägande nationelt-liberala. partiet med vanmakt, samt att det är SvergeNorge, som af alla europeiska stater snarast och mest omedelbart får röna fö den af det arrangement, som de såta bröderna vid Newa och Spree på egen hand. få uppgöra, då den nya heliga alliansen: kommer att omsluta oss i en kärvänlig om famning ifrån Waraogerfjord till Öresund och Skagen!