makt det var, som Danmark hade att tacka derför, att det svärd, som konung Oscar dragit, åter stacks i sin slida? Kan H. T. ur sin Mimers brunn erhålla tillförlitlig underrättelse härom, så skulle vi nästan kunna utsätta oss för det vågstycket att antaga, ett hon ock kan räkna ut — hvarför Ryssland så lifligt intresserade sig för att bringa det eröfringslystna Preussen till en viss grad af moderation. Men, revenons ä nos moutons. Ty de ega anmärkningsvärdare egenskaper än enfalden, och listan på dem är än ej slutad. H. T. tadlar Danmarks politici, emedan de underköndt, ja förhånat den europeiska nödvändigheten.? H. T. känner då ingenting af Danmarks historia 1852—1855, ingenting om den europeiska nödvändighet, som ledde till kungörelsen af den 28 Januari förstnämnda samt helstatsförfattningen af 2 Oktober sistnämnda år; ingenting om patentet af den 6 November 1858, som, suspenderande helstatsförfattningen för Holstein och Lauenburg, då var ett offer åt fredens europeiska nödvändighet?; ingenting om de eftergifter, som de de vänskapliga makterna sedermera under de ändlösa förhandlingarne med Tyskland oefnödgat detsamma, och af hvika de sednaste höra till detta år? Danmark har ej trotsat, det har ej för småsakers skull satt verldens fred på spel; det har gifvit efter, så länge det kunnat, men det kom en punkt, öfver hvilken det ej kunde vika tillbaka, utan att fläcka sin ära samt fegt och vanhederligt sälja sin sjelfstöndighet. Beundradt af vän och fiende har det modigt kämpat för sin rätt, Och så kommer en svensk Manchester-man och förevitar det att ej hafva begripit den europeiska nödvändigheten?, samt tillkastar dess tappra skaror det slutomdömet, att de ecj kunna ur striden bära den berömmelse, som ligger i en hjeltemodig, ännu i döden segerrik kamp mot öfvermakten. Och hvarföre denna eländiga spark åt det dignande Jejonet? Jo endast och allenast derföre, att våra bröders kamp för sitt land, sin frihet och sin ära bland annat föranledt en belysning af svenska regeringens politik, hvarefter det oinskränkta lofprisandet af mini ståren i vått och torrt ej längre är möjligt. Danska regeringen har — så lyder en ny anklagelsepunkt — under fredsåren ej bemödat sig att blidka hertigdömenas tyska hefolkning, hvilken i stället skall ha blifvit uppretad ända till fanatism. Mot detta påstående skola vi endast uppställa) ett. historiskt, öfverlemnande åt läsaren att välja mellan det förra och det sednare. Trots det att den slesvigska författningen. och dithörande abderitiska vallag lemna åt: de tyska elementerna i Slesvig en betydlig öfvervigt i provincialständerförsamlingen, : har det dock visat sig, att den lojala, antisehleswigholsteinska minoriteten i försam-: j lingen varit stadd i jemn tillväxt; förlidne sommar var den nära jemnstark med den tysksinnade majoriteten, sedan den vunnit några röster just inom de blandade språkdistrikten. Man kunde förutse, att vid nästa val minoriteten skulle förvandlas till majoritet, i och hvarmed möjligheten komme för regeringen att få de högnödiga liberela reformer 1 Slesvigs lagstiftning m. m. genomdrifna, hvilka hittills strandat mot den ?schleswig-holsteinska? majoritetens motstånd, hvilken dels var uppriktigt junkerligt sinnad, dels i oefterrättlighetstillståndets bevarande såg ett vilkor för fortsatt, landsförrädisk agitation. De hotunde natsigterna redan i somras föranledde, som bekant, schleswig-holsteinarne att — slänga sina fullmakter på bordet och rusa ut ur! ständersalen, hvermed församlingen blef urståndsatt att fungera. Till slut sammanfattar H. T. hela m san af sina anklagelser så, att Danmark egen politik i hög grad framkallat? dena nuvarande krisen, och gläder sig, alt ha funnit denoa uppfattning delad af en iärlig dansk man? Härvid ha vi blott!A tvenne erinringar att a: den ena, att! FDanmarks cgen poktik? är en frukt ufl svenska regeringens, med ufseende å Bver2es intresse, enträget gifna och ef under handlingar om en allians understödda råd: vx den andra, att den ärlige danske mannens? !r ströskrift ingenting nytt eller märkvärdigt!s t (s innehåller, ty den är blott ett uppkok på de reaktionära dumheter, hvarmed sådana inflytelselösa och föraktade blad som ?Flyveposten? och Kronen? i åratal regalerat g sina få högförnäma och tysksinnade patro-s ner, fom genom penninguppoffringar möjt 1 liggöra deras utgifvande. Vi komma nästa gång till de två andra momenterna i de ultra-ministeriellas taktik. s Dessa äro, som vi nämnt: klander motli grefve Manderström derför att han anser! Danmarks oberoende för ett at våra dyr-in baraste intressen, och beskyllningar mot oss som — i nämnda fall delande hr grefvens åsigt — skilja oss från honom deruti, att vi tro det våra dyrbareste intressen? kräfva åtminstone något mer än ord, ord, ord. LITTERATUR TIDNIEG,