ken igenom, utan aktgifvande på ständernas väl villiga afsigter. Man kan icke annat än finn det olyckligt att vara bunden under ett så hård händt embetsverk, som visar sig hvarken känn förhållandena inom denna ort eller vilja lyssni till länsstyrelsens upplysningar och föreställnin ar. Väl säger poststyrelsen i sitt svar på lands öfdingeembetets hemställan, att allmogen snar skall inse, det dess eget bästa befordras genon bhordningen, men allmogen vet sjelf bättre i poststyrelsen huru skjutsbördan trycker och det inser klart att ingen lättnad på detta sätt berede ntan tvärtom förökadt onus. Vid hvarje giästgif varegård mellan Sundsvall och Medelpads grän mot Jemtland, utgå ötverhutvud 8 å 9 hästar pe En hvaraf de flesta utgå till fortskaftande a sådana resande, som i och för den rörelse son inom Ljungans floddal bedrifves, färdas endas kortare stycken och således icke kunna begagn: diligenserna. De sexton hästar i veckan som m för postdeligenserna påkallas kunna icke, fort skaffa mer än 16 resande från eller till Öster sund, hvilka resande i alla fall skulle be gagna samma hästantal, hvadan således här in 5 minskning i utgående hästantalet kan i bäst: all påräknas, men 2 de fiesta fall och det jus under tider höst och vår, då skjutsens utgörande i anseende till väglaget är tyngst, blifver dess: 16 hästar att räkna såsom tillökning. För dessc grotgifverier äro anslagne under 4 månader aj ret en, och under 8 månader två hållhästa jemte åtta reservhästar per dygn, som i vanlig: fall alla utgå; men nu framställer sig följand. frågor: Om dessa tio hästar redan gått ut före postdiligensernas ankomst, hvem är då skyldig att skjutsa? Skola reserverna i sådant fall tvingas att mer än en gång i dygnet taga hästarne från plogen för att sätta dem iskjutsen? Och vidare, vem skall i alla händelser vara dem ansvarige för reservernas inställande på timmen för postens ankomst? Gästgifvaren? Gistgifvaren känner icke vid något dylikt åliggande, vare sig efter sina kontrakter eller efter gästgifveriförfattningen, — men säger man, allt fjelpes derigenom att de hästar, som för diligenserna, erfordras per dygn, först reserveras till de bestämda timmarne. Men nu erfordra deligenserna vissa dygn 4 hästar; således återstå sex, då för den dagliga trafiken behöfres 10 och stundom 20. Icke lärer åtminstone de resande som på detta sätt kunna, i händelse dessa återstående 6 hästar äfven blifvit genom förbud upptingade, blifva nödsakade att vänta på hästar öfver dygnet -— icke lära de bli poststyrelsen tacksamma för en anordning sådan som denna, hvilken icke befordrar utan snarare hämmar rörelsen och dessutom till afvoghet och trotts uppretar de skjutsskyldiga, som nu af god Ne kunna förmås att utöfver sina skyldigheter stå den resande till tjenst och hjelp. Vidare fågas ock? Huru långt sträcker sig allmogens skyldighet att vid tillfällen af hinder för posten vänta på diligensens ankomst och afgång. Skall den sträcka sig längre än gäst ifveriförordningen innehåller, eller skall denna förordning åtlydas? sednare fallet då den skjutsande efter 4 timmars väntan återtager sina hästar, skulle posten åtminstone icke komma att gå fort och Ppoststyrelsen få lära inge att väntpenmingarne ej så obetydligt komma att förminska den vinst som postverket synes vilja suga ur allmogeng ådror. I förra fallet, eller om väntningsskyldigheten skall sträckas längre än lag nu stadgar och helst, då en emot lag stridande föreskrift om skjutsens hastighet redan är gifven må väl allmogen fråga, om lag längre gäller, om det är poststyrelsen eller konungen som stiftar, upphäfver och förändrar den administrativa lagen i Sverge. Insändaren, som känner Medelpads allmoge, hoppas att den med lugn skall finna sig under en behandling, som förekommer den såsom ett våld och icke genom trotts och tredska draga öfver sig ett ansvar, hvars vidd den icke förstår att bedömma; men kan dock ej undertrycka den mening, att, derest okunnigheten skulle någon förleda, så må detta för det ovanliga och för den. starka norrländska rättskänslan kränkande uti poststyrelsens anordning blifva såsom ursäktligt ansedt.