fiska arbetena vilja vi meddela de väsäntligaste. Sålunda upplystes och styrktes: attlandtmäterikåren fortfarande vore fullt sysselsatt, men otillräcklig för fullgörandet af sin egentliga bestämmelse, den att utföra skiftesverket och den enskilda egodelningen: att arbetena för upprättandet af topografiska och ekonomiska kartor vore i det hufvudsakligaste gemensamma: att de både kunde och borde ske i mera samband med hvarandra: att derigenom vunnes mera skyndsamhet, drift och under större tillsyn, likasom för mindre kostnad: att om öfverflyttningen be slöts, vore den högst vigtiga utvidgningen af planen för topograliska kårens verksamhet icke omöjlig: att till stor del samma kartestommar skulle kunna begagnas för begge slagen af kartor: att topografiska kårens nya kartor då skulle kunna utföras i större skala (!20,060:del) som för fullständighetens sskull vore önskvärdt: att hela karteverket derigenom skulle vinna ojemförJigt i användbarhet: att kontrollerandet af landtmäterikartorna för topografiska kårens egna stomkartor uppfyllde på en gång behofven för båda karteverken: att rekognoscetingen å fältet kunde för båda ändamålen understödja hvarandra, kontrollerna bli vida större, utförandet i litografi å en gemensam atelier underlättades, kostnaderna sannolikt bli betydligt förminskade — 0. 8. v. Dessa, med flera skäl, voro så talande för landtmäterichefens förslag, att topografiska kårens chef anbefalldes inkomma med fullständigt organisationsoch kostnadsförslag i och för sammanföringen, hvilket ock af honom skyndsamt upprättades. Derianfördes att det af ständerna redan beviljade anslaget till sockenkarteverkets bearbetande vore tillräckligt, att den ifrågaställda föreningen endast fordrade ganska enkla organisationsåtgärder: att det låg i de topografiska arbetenas intresse att möjligast påskynda de ekonomiska, såsom utgörande de förras grundläggning, samt att det för landets geografiska karteverk vore af största vigt att kunna draga fördel af den stora noggranhet och fullständighet som detta karteverk vunne, då det såsom grundläggning föregicks af det ekonomiska. Hvad sålunda: af topografiska kåren och statistiska byråns chefer anförts, biträddes i allo af lanatmä-; terichefen som särskildt framhöll den stora kostnaden, ifall en delning af kartearbetena skulle ega rum, då för det ekonomiska karteverket särskilda rekognoscörer mäöste antagas, . Å Så stod saken då numera afl. landshöfding Widmark inkom till regeringen med ett yttrande af hufvudsakligt innehåll: att landtmätarne borde befrias från skyldigheten att upprätta sockenkartor: att i rikets södra och mellersta provinser vore det ändamålsenligast att topografiska kären å sina specialkartor inlade ekonomiska och stutistiska detaljer, hvaremot i de sex nordligaste länen borde sockenkartor med all kraft upprättas under inseende af — länsstyrelserna, samt afvittringsstyresmännen. ) Häremot gjorde topografchefen befogade, dock myc ket varliga anmärkningar, men slutade likvist med att framhålla, det landtmäteriet saknade icke blott personal utan äfven traditionella arbetsmetoder vid dennas bildande, samt organiserad tillsyn vid dessas handläggning. Slutligen hördes äfven professor Selander, hvilken jemväl i allo gillade hvad som i afseende på föreningen föreslagits, och framhöll bland annat den vigtiga omständigheten, att om de topografiska och ekonomiska arbetena icke förenades, så skulle äfven vid detaljmätningarne åtskilligt komma alt utföras dubbelt hvarigenom både kostnad och tid skulle utan ändamål förslösas.? Alla de som i ämnet yttrat sig hade således vitsordat, att de ekonomiska kartearbetena icke kunde väl utföras aflandtmäteriet, utan borde af topografiska kåren verkstälJas, såvida man ville ha goda resultater, spara tid och undvika misshushållning med statens medel — (landhöfding Widmark dock med undantag för de sex nordligaste länen). — Men sådant allt oaktadt förordnade K. M:t, att det ekonomiska karteverket fortfarande skulle stå under landtmäterichefens inseende och ledning, med biträde af öfveringeniören och ingeniörerna ilandtmäterikontoret, men icke af landtmätarne i länen, hvarigenom det ekonomiska karteyerkets bearbetande af landtmätarne faktiskt afskaffades. Vidare föreskref K. M:t: att nämnde chef skulle antaga skickliga kartograler mot årsarfvode från 1000 till 1600 rdr efter ådagalagd skicklighet och ijenstetid, oberäknadt 300 rdr i respengar, hvarjemte kartograf-förmannens arfvode kunde ökas till högst 2500 rdr: att topografiska kårens kartor m. fl. borde begagnas, att skalan skulle vara i allmänhet !50;oco:del (d. v. 8. dubbelt mindre skala än den i hvilken kartorna kunnat utföras af topogratiska kåren med det tillgängliga anslaget): att arbetet skulle börjas dels 1 något at de när) Att landshöfding Widmark sjelf var en skick lig laudtmätare. var allmänt kändt, men lika ledes att landshöfdingarne i de öfriga fem nordligaste länen saknade alla erforderliga insigter i landtmäteriväsendet. Den förstnämndes förslag uppgjordes med speciel hänsyn till hans eget intresse. Atgärden afsåg egentligen att åstadkomma en geografisk karta öfver Norrbottens län, och dernäst att bereda styresmannen en särskild löntillöknine.