Ur en redogörelse. för Londonkonferensens möte den: 17 Maj meddela vi följende upplysningar om grefve Wachtmeisters yttranden: Vid: det tyska ifrågasättandet om hvem som vore rätt suverän i hertigdömena förklarade grefve W. atthan väl kunde. förstå att en sådan fråga som den om arfsföljden kunde hållas öppen vid öfverläggning om tillståndet i ett sådant land som Grekland, men när fråga är om länder som i århundraden ha varit förenade, så är den dynastiska frågan ef alltför. stor vigt för att dragas-i tvifvelsmål. — Rörande upprättande af ett ?Schleswig Holstein? yttrade han att svenska regeringen anser en lösning, bestående i hertigdömenas absoluta autonomi, om än i personalunion under konungen af Danmark, icke kunna tillstädjas och vara skadlig för danska monarkiens integritet. I mötet den 28 yttrar grefve Wachtmeister ytterligare att han ej kunde gå in på det tyska förslaget om ett Scbleswig-Holstein? under Augustenborgaren. Hvad angick det af grefve Russell upplästa förslaget (om Lauenburgs, Holsteins och sydligaste Slesvigs afstående), så vore svenska r. geringen ense med den engelska derutinnan att, om Londontraktaten öfvergifves, det icke kan finnas någon annan lösning än principen af de begge nationaliteternas 3åtskiljande. Från denna synpunkt skulle svenska regerisgen dock ha föredragit Eidergränsen, enär denna flod alltid har skilt Danmark från Tyskland. Han kunde dock sluta sig till grefve Russells förslag på det vilkoret att Danmarks gräns icke drages nordligare än Slien och Dannevirke, att den delen af Slesvig som ligger norrom denna linie fullständigt införlifvasmed Danmark, att Tyskland för framtiden icke får rätt att blanda sig i monarkiens inre angelägenheter, och att den nya gräns som bestämmes blir ställd under europeisk garanti. Hvad angår de provinser, som konungen af Dan: mark i denna eventualitet afstår, så önskar svenska regeringen att deras blifvande öde icke afgöreg utan deras samtycke och att friheten vid befolkningens val omgärdas med tillräckliga garantier.