Article Image
FILL IUIEg UTG AVIT GITHUTIS HINTUIRA Alu rande få del af Eders Kongl. Maj:ts egen åsigt i ämnet, samt att, i samisanhang med frågan om förändrade grunder för inländsk mans eller qvinnas rättighet att idka haudel eller annat borgerligt näringsyrke, äfven borde förekomma till pröfming, om och huruvida utvidgade rättigheter i berörda afseende borde medgifvas utländsk undersåte. Med denna uppfattning af frågans närvarande ståndpunkt anser kollegium sig böra tillstyrka, att, för den händelse Eders Kongl. Maj:t finner godt i allmänhet gilla rikets ständers vid sednast hållna riksmöte altgifva förslag, så vidt det afser utsträckt näringsfrihet för svensk undersåte, äfven måtte i nåder pröfvas, om tiden är inne för en revision af de flera och, såsom af det nyss anförda synes, i vissa hänseenden med hvarandra stridande föreskrifter, hvilka i detta ämne gälla eller kunna anses gälla för ut ländsk man. Det inbördes sammanhanget emellan näringslagstiftningens olika delar synes påkalla en sådan revision, och i hvilken händelse som helst är gifvet, att derförutan det af ständerna ifrågasatta upphäfvandet af 5:te kapitlet i handelsbalken ickt kan. ega rum. En annan fråga är, om de nya stadganden i ämnet, hvilka kunna komm: att sättas i stället för de nu befintliga, böra inrymmas i en allmän näriugslag eller blifva föremål för en särskild författning. Båda sätten alt tillvägagå hafva sin fördel. Genom det förra alternativet kan näringsförI fattningen blifva ett fullständigt helt för sig, hvilket visserligen både ur teoretisk och praktisk synpunkt är af icke ringa vigt; genom det sednare åter och under förutsättI ning, att utlännning icke för närvarande bör gifvas lika vidsträckt näringsfrihet, som må tillkomma svensk medborgare, kan en förändring i detta afseende försiggå utan rubbning af den allmänna näringslagen. Efter ett sorgfälligt öfvervägande af skälen: för och emot har kollegium likväl trott sig: böra föreslå det förra alternativet; och detta så mycket hellre, som en särskild förordning 1 fråga om utlännings behörighet att här i riket drifva något näringsyrke i sjelfva verket skulle vara ofullständig, då den icke kunde innefatta de rättigheter, hvilka, delst. enligt grundlagen och dels i följd af all-j. männa lagen, äro utländek man tillförsäkrade. En kort öfversigt af åtskilliga andra europeiska länders lagstifthing torde emellertid lämpligen kunna föregå kollegii eget underdåniga förslag i ämnet. Efter det kollegium framställt hvad i dit-1: hörande del af lagstiftningen förekommeri: uti Norge, Danmark, England, Frankrike, Preussen, Mecklenburgska storhertigdömena, I: Hamburg, Liäbeck, Bayern, Österrike, Ne-! derländerna, Belgien, Ryssland och Finland, yttras: i 1 Den nu lemnade öfversigten torde hafva ls varit tillräcklig att ådagalägga huru utlännings tillträde eller rättighet till utöfvande af något industrielt yrke annorstädes är uppI fattad och tillämpas. Oberoende af frågan om och huruvida omständigheterna påkalle en mera utsträckt näringsfrihet åt svenska medborgare, torde derför med skäl kunna sägas, att de flera hinder, som nu förefinnas mot utländske industriidkares bosättning , och verksamhet här i landet, böra ju förrl, dess hellre undanrödjas. : Hvad nu först angår de rättigheter, som 1 uti ifrågavarande hänseende må tillerkännas , norska undersåter, så har kollegium i det föregående anmärkt, hurusom enligt kongl. brefven den 31 Maj 1826 och den 1 No-Jle vember 1839 Eders Kongl. Maj:ts särski!da 4 nådiga tillstånd icke erfordras för dem för alti den ordning, författningarne föreskrifva. i Sverge vinna burskap så väl till drifvande af handel eller handtverk, som till idkande i af utrikes sjöfart; äfvensom att innehållet af: 1 i j g 3 momentet 2 uti kongl. förordningen den 1 Mars 1841 föranleder det antagande, att norsk undersåte är berättigad att reda i svenskt fartyg, så vida han är i Sverge bo-1s satt, Deremot tillkommer icke norsk un js dersåte, på grund af handelssamt fabriks-) och handtverksförordningarne, att annorle17 des än genom burskaps förvärfvande utöfve I: handelseller handtverksrörelse här i lan-s det. Tiden torde emellertid vara inne att) upphäfva omförmälda inskränkningar tillls hinder mot norska undersåters frihet att här ! i riket egna sig åt hvilket lofligt närings t fång som helst. Det vill synas. kollegium 1 obestridligt att, näst den lifligare beröringhn emellan båda rikenas inbyggare, hvilken genom utvidgade och lättade kommunikationer kan tillvägabringas, något verksammare medel för båda nationerna att lära kännajt hvarandra, tillegna sig hvarandras goda egenIf skaper samt afnöta vissa nationella egen s heter och föreställningssätt, eller, med färre 3 ord, att åstadkomma en sann förbrödring )! dem emellan, icke finnes, än att de i fråga l; om tillgodonjutande af ömsesidiga borger-liga rättigheter och skyldigheter blifva sål? vidt möjligt lika ställde Om Svergei dette Ik afseende tager första steget, skall detta si kert icke mötas af något ogillande här iri-; ket: och kollegium för sin del hyser icke t heller någon tvekan att föreslå en sådan åtgärd. På grund häraf hemställer kollegium, att norsk undersåte, man eller qvinna, måtte tilläggas lika rätt som svensk att i riket idka handelseller fabriksrörelse, hondtverk eller annan handteriog, med de vilkor och förbindelser svensk undersåte åligga; och att norsk undersåte, lika med svensk, berättigas att föra varor emellan inrikes orter samt till eller från utrikes ort, äfvensom att reda i skepp för så väl inrikes som utrikes fart.? rs 5 3 å 0 I s t r 0 e f t S I Lunds Weckoblad läses följande ledande Ir Li y 8 f Il q t l ? 1 I J artikel: Konferensen har upplösts och kriget åter utbrutit, men icke destomindre finnes det inom hela vårt lands område ingenting, som häntyder på, att regeringen ou mer än förut anser stunden kommen till ett verksamt ingripande Vid vapenhvilans början utrustades en flottilj, bestående af eå godt som alla till utrustnipvg möjliga skepp inom de förenade rikenas mariner. På många år hafva vi icke haft en sådan styrka i sjön och man var derföre fullt berättigad till den förmodan, utt den dyrbara utrustnincen var för mycket för att vara blott de

4 juli 1864, sida 3

Thumbnail